Det var två åsikter på kollisionskurs när Teknikföretagen och LO möttes för att diskutera vad som nu skall ske med den svenska modellen. Samtidigt som arbetsmarknadens parter uppväckt tanken på ett nytt huvudavtal och en ny Saltsjöbadsanda, har EG-domstolens utslag i det så kallade Lavalmålet, ställt frågan på sin spets.
– De framtida problemen blir minst med ett system med lagstadgade minimilöner, menade Anders Weihe, chefsjurist på Teknikföretagen. Den inhemska lönebildningsprocessen frikopplas från kollektivavtalsregleringen och ger då mindre störningar.
Det resonemanget imponerade dock inte på Stefan Löfven, ordförande i IF Metall.
– Det finns ingen given sanning i tolkningen av EG-domen som säger att vi nu måste överge våra avtal och börja förlita oss på lagar. Det är mycket smartare att försöka se lite längre och då är avtal bättre.
I första hand är det minimilönerna som står i centrum för debatten. Från Teknikföretagen är man oroad över att facken, om de tillåts sätta nivåerna för minimilöner, kan komma att använda det som ett redskap för att mota bort utländsk arbetskraftskonkurrens. Det skulle i sin tur innebära en press uppåt på minimilönenivån så att de snart motsvarar det genomsnittliga löneläget. Därav viljan att ha lagstadgad reglering.
- Ja, det innebär att staten tar ett steg in i lönebildning, säger Anders Weihe. Men att tro att den svenska modellen alltid varit oberoende av politisk inblandning är trams. Vi har redan en omfattande och detaljrik lagstiftning.
Nils Karlsson, vd för Ratio, underströk att Sverige nu står inför att lösa en både svår och viktig fråga.
- EG-rätten är direktverkande, vi kan alltså inte värja oss mot den utan måste följa den. Frågan är om vi väljer att göra som på kontinenten, där fack, arbetsgivare och stat tillsammans reglerar arbetsmarknaden och på så sätt får hög täckningsgrad. Eller om vi väljer den anglosaxiska modellen med frivilliga avtal utan statlig inblandning som å andra sidan har låg täckningsgrad. Och sedan har vi då den svenska modellen med starka parter, liten statlig inblandning och hög täckningsgrad.
En tanke som fötts i efterspelet efter Lavaldomen är om det inte finns en fjärde väg, en svensk modell för att rädda den svenska modellen. Hur den ”gordiska knuten”, som Stefan Löfven kallade den, skall knytas upp, är det ännu ingen som vet.
– Det finns utrymme i EU-lagstiftningen för att hitta egna modeller, påpekade Nils Karlsson. Kanske kan en sådan kombinera både avtal och lagstiftning.
Erland Olausson på LO var inte helt främmande för tanken men slog samtidigt fast att det brådskar.
– Hela frågan måste lösas snarast och med respekt för alla parters åsikter, annars blir det inget nytt huvudavtal.
