Konjunkturinstitutet, KI, skriver i Lönebildningsrapporten 2007 att LO-förbunden i årets avtalsrörelse fick igenom större och mer omfattande individgarantier på löneökningarna än tidigare. De fick också igenom höjda minimilöner. Detta kommer att pressa samman lönespridningen, viket sannolikt får negativa effekter för sysselsättningen, anser Konjunkturinstitutet.
KI skriver också att tjänstemännens avtal i procent räknat ligger på samma nivå som industriarbetarnas. Tidigare har tjänstemännens centralt avtalade ökningar legat mellan 0,6 och 0,7 procentenheter lägre än arbetarnas.
Konjunkturinstitutet bedömer att lönerna i näringslivet ökar med ett årsgenomsnitt på 4,6 procent under avtalsperioden 2007-2009. Slutsatsen är att den pågående nedgången i arbetslösheten inte är varaktig och att den höga löneökningstakten inte är förenlig med Riksbankens inflationsmål.
– Konjunkturinstitutet bekräftar den bild som Svenskt Näringsliv tidigare har gett av en avtalsrörelse som gick över styr. Facken ville inte ta ansvar för samhällsekonomin genom att ställa rimliga avtalskrav och på så sätt ge bättre möjligheter för dem som står utanför arbetsmarknaden att få arbete, säger Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster.
– Arbetsgivarnas möjligheter att påverka avtalsutfallet är i praktiken mycket litet. Konfliktreglerna lägger makten över avtalens innehåll i fackens händer. Kombinationen av obalanserade konfliktregler och en fackföreningsrörelse som inte förmår ta samhällsekonomiskt ansvar är naturligtvis ett allvarligt problem för svensk ekonomi, säger Stefan Fölster.
Konjunkturinstitutet skriver att decentraliseringen av lönebildningen har ökat under de senaste 10 åren.
– Den bilden delar inte Svenskt Näringsliv. Andelen av löneökningarna som går till höjningar av minimilöner, individgarantier och generella löneökningar har i stället ökat under denna period, menar Fölster.
– Det är ett problem inte minst för att det är stora skillnader mellan företagens lönsamhet. 2005 redovisade 25 procent av företagen förlust på totalt kapital. Men det är inte heller i företagens och de anställdas intresse att företagen tvingas på kraftiga höjningar av minimilönerna eller generella löneökningar som förstör möjligheterna till en lönesättning som utgår från behov och förutsättningar i företagen, säger Stefan Fölster.
