Sverige är nu inne i en mycket bekymmersam avtalsrörelse. De 55 000 företagen i Svenskt Näringsliv kommer i hög grad att påverkas av utfallet. Det gäller inte minst industrin vars kapacitetsutnyttjande gått ner med cirka 30 procent och där många medarbetare förlorat sina arbeten. En för hög nivå på de kommande avtalen innebär att fler företag slås ut och att fler människor förlorar jobben. Den redan rekordhöga ungdomsarbetslösheten, som är bland de allra högsta i Europa, kommer under kommande år att nå än högre nivåer.
Svenskt Näringslivs arbetsgivarförbund verkar därför för att eventuella lönepåslag under 2010 ska äga rum i de företag som anser sig ha råd med det. Men några generella lönepåslag anser vi bara skadar såväl företagen och samhällsekonomin.
Den offentliga sektorns arbetsgivare, Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, och det statliga Arbetsgivarverket, är helt överens med Svenskt Näringsliv om vikten av denna återhållsamhet i avtalsrörelsen.
Den pågående avtalsrörelsen ska även ses i ljuset av att vi de senaste två åren har haft reallöneökningar på ungefär 7,5 procent . Höga löneökningar i kombination med stora skattesänkningar på arbete har medfört att de som idag har ett jobb aldrig haft en så god privatekonomi någonsin. Detta tycks LO bortse ifrån. Man fortsätter att driva på för höga löneökningar för dem som har jobb, samtidigt som många fortsatt tvingas ut i arbetslöshet.
LO:s utfall mot enskilda företags utdelningar framstår i det här sammanhanget som ett enda stort hyckleri. I synnerhet när man försöker koppla ihop frågan till avtalsrörelsen. Utdelningarna i företagen har det senaste året sjunkit rejält, med närmare 40 procent. I år förväntas utdelningarna enligt SEB öka något, med cirka fem procent, men kommer att befinna sig på en betydligt lägre nivå än åren före finanskrisen. Detta försöker nu LO vinna billiga poänger på. Och medierna är inte sena att haka på.
Faktum är dock att utdelningsfrågorna inte har något som helst att göra med lönebildningen på svensk arbetsmarknad. De multinationella företagen, som verkar över hela jorden och vars verksamhet i Sverige vid sidan om huvudkontoren är mycket ringa, ägs i hög grad av internationella kapitalförvaltare. Deras syn på utdelningsfrågor kan, hur mycket LO än vill och försöker, inte kopplas till en svensk avtalsrörelse.
Låt oss hoppas på en mer hyfsad diskussion och nyhetsförmedling kring dessa frågor framöver.
