Hans verksamhet är organiserad i flera juridiska bolag som förutom SEF-avtalet också lyder under avtal som Teknikföretagen och Almega har med andra fackliga motparter.
Levinsgruppen är organiserad i fyra olika bolag så Conny Jönsson har egen erfarenhet av andra avtal än det mellan SEF och EIO. Genom åren har han sett många exempel på att det är avtalet med SEF som ställer till de flesta problemen för hans företag.
– Att driva en verksamhet som vår, som kräver kompetens inom ett brett område av olika discipliner, är inte möjligt med de bestämmelser som finns i SEF-avtalet och med det agerande som SEF gjort sig känt för genom åren. I ett läge där det kärvar till på marknaden för exempelvis entreprenadjobb inom elteknik skulle vi tvingas göra oss av med fel personer om det krävs personalnedskärningar. Principen om ”sist in – först ut” fungerar helt enkelt inte i en verksamhet som vår, där specialistkompetensen inom ett visst område sällan finns hos dem som har längst anställningstid, framhåller Conny.
Det är mycket tack vare att det bara är Levins Elektriska – det bolag där den traditionella elinstallationsverksamheten ligger – som berörs av de här problemen, som Levinsgruppen kunnat utvecklas så starkt genom åren.
– En stor del av vår personal arbetar under Teknikföretagens och Almegas avtal. Dessa avtal ger oss en helt annan sits än vad avtalet EIO-SEF skulle ha gett oss. Alla frågor som uppstår kan lösas lokalt och på ett vettigt och rationellt sätt. Alternativet att tvingas till regionala förhandlingar med SEF skulle inte fungera – vi kan helt enkelt inte jobba på det viset, modellen är för stelbent och tar för mycket tid i anspråk.
– Med SEF:s avtal skulle vi inte få in eller kunna behålla den kompetens vi behöver i företaget. Jag är rädd för att SEF gräver sin egen grav genom att inte förstå behovet av förändringar i avtalsmodellen. Elektrikerna riskerar att bli kabeldragare och inte mycket mer. Vill de komma vidare i sin utveckling måste de söka sig till företag som ligger utanför SEF-avtalet.
– Den viktigaste frågan för mig idag är nog att branschen borde söka sig en alternativ avtalspartner. Ett avtal av samma typ som det våra bolag har via Teknikföretagen och Almega är vad branschen behöver – det borde SEF själva inse. Ingen har idag till exempel råd att utbilda personal för dyra pengar och sedan tvingas skicka hem dem när det blir en konjunkturnedgång. Om inte SEF ger med sig och medverkar till att förändra avtalskonstruktionen och sin egen attityd till avtalsfrågorna måste vi se oss om efter en ny avtalspartner, avslutar Conny Jönsson.
Artikeln är tagen från EIO:s hemsida
