Lägstalönerna är en av stridsfrågorna i årets löneförhandlingar. Facken vill höja dem i ett land som redan idag har världens mest sammanpressade lönestruktur, enligt OECD. Det finns flera faror med det, visar en genomgång av forskningen inom området presenterad i rapporten Hjälpande eller stjälpande lönebildning.
– Från fackligt håll säger man att höjda minimilöner inte kommer att slå ut arbeten, Men vi vet från forskningen att det gör de, sade Björn Lindgren, ekonom, under ett seminarium om löneskillnader, produktivitet, löner och vinster. Han ifrågasätter den nya tidens solidariska lönepolitik med höga ingångslöner, höga minimilöner och centralt fastställda löner.
14 av 20 studier som synats i forskningsgenomgången visar att det finns ett positivt samband mellan lönespridning och företagets lönsamhet. Flera av studierna visar också att lönsamheten leder till att medarbetarnas löner blir högre.
Även om lönespridningen har ökat något sedan 1980 är det främst skillnaderna mellan företag som ökat. På de enskilda företagen har skillnaderna inte ökat i samma utsträckning. Dessutom är det främst bland tjänstemännen som lönespridningen ökar.
– En ökad lönespridning är en effekt av en väl fungerande och lokal lönebildning, sade Annika Elias, ordförande för den fackliga organisationen Ledarna.
– Vi kan inte få till en vettig lönespridning utan en lönebildning på lokal nivå som fungerar.
Ledarna har lång erfarenhet av så kallade sifferlösa kollektivavtal där lönerna bestäms i samtal mellan chef och medarbetare. Annika Elias anser att många arbetsgivare inte är redo att axla det ansvar som en lokal lönebildning medför.
– Vi har erbjudit en individuell lönebildning i 20 år. För hälften av våra medlemmar fungerar det bra, men för den andra gör det inte det.
Christer Ågren ger henne bara delvis rätt.
– Visst finns det arbetsgivare som inte är mogna för det, men den absoluta majoriteten är villiga att ta ett större ansvar och skulle göra ett bättre jobb om de kunde göra något med det löneutrymme som finns, sade han.
Han riktar istället blicken mot bakåtsträvarna inom den fackliga rörelsen.
– Man kan till och med säga att den fackliga rörelsen är kluven. En av de stora utmaningarna vi har är att det finns ett antal fack som till varje pris ska försvåra för oss att bygga förutsättningar för mer individuella löner, sade han.
Stort utanförskap
Många unga känner inte igen sig i den traditionella lönebildningen utan vill
att lönen sätts i samtal mellan chefen. Fjärmar sig allt fler unga från den
svenska modellen urholkas kollektivavtalens legitimitet. Och det kan gå
snabbt.
– Fack som inte gör sig relevanta för de yngre är ett hot mot den svenska modellen eftersom det leder till att de tappar mycket medlemmar. Den svenska modellen bygger på representativitet, sade Christer Ågren.
Det finns också forskning som visar att Sveriges komprimerade lönestruktur leder till ökat utanförskap och ökad ungdomsarbetslöshet. Forskaren Per Skedinger har till exempel visat att höjningar av minimilöner medför att utsatta grupper förlorar sitt jobb och därmed får en lägre inkomst.
– Vi är ett land med OECD:s högsta lägstalöner. Vi är också ett land med ett stort utanförskap. Den frågan jag vill ställa mig är: Har den komprimerade lönestrukturen något med det att göra? sade Christer Ågren.
