LO-förbundens låglönesatsningar framställs som lovvärda, men är i själva verket ett samhällsproblem. De motiveras med problem som inte finns och förvärrar samtidigt det verkliga problemet med ett stort utanförskap i Sverige.
LO-förbundens motiv för låglönesatsningarna är de påstått stora och ökande inkomstklyftorna i Sverige. Verkligheten är den omvända, nämligen att Sverige, tillsammans med Norge, har lägst löneskillnader inom OECD:s 34 medlemsländer.
Klyftorna i dagens Sverige handlar inte om inkomstskillnader mellan dem som arbetar. Klyftorna är i stället tydliga för unga som vill ta steget in i vuxenvärlden men möts av att det bara finns jobb som kräver högre kvalifikationer än de skaffat sig. Nyanlända flyktingar och andra som vill tillbaka efter arbetslöshet eller sjukdom möts av samma svårigheter.
Deras möjligheter att komma tillbaka i arbete motverkas av LO:s lönepolitik. En alltför utjämnad lönestruktur bidrar till att öka utanförskapet på flera sätt.
Det första problemet är att mängder av jobb aldrig skapas. Små skillnader i lön mellan enklare arbeten och mer kvalificerade gör att tjänster inte utvecklas som de skulle kunna göra och som de gör i många andra länder. Eftersom dessa jobb är instegsjobb för många som saknar efterfrågad utbildning eller erfarenhet drabbar detta de svagaste på arbetsmarknaden.
Den utvecklingen verkar inte bekymra LO eftersom de inte vill ha enkla jobb i Sverige. Det både sägs öppet och avspeglas i motståndet mot RUT, mot lägre moms i tjänstesektorer, mot jobbskatteavdrag – och i kravet på låglönesatsningar.
Vi anser att jobb alltid är bättre än utanförskap. Har man lämnat gymnasiet utan examen och en utbildning som efterfrågas är det bättre med ett jobb än att sysslolös driva runt på virtuella eller verkliga torg. Att skapa förutsättningar för så många jobb som möjligt borde vara ett gemensamt uppdrag för oss parter.
Det andra problemet är att löneutjämning medför höga ingångslöner. Det höjer trösklarna till arbete för dem som har något sämre förutsättningar att konkurrera om de jobb som finns. Vi måste hitta sätt att ge dessa potentiella medarbetare introduktionslöner, gärna kombinerat med utbildning som ökar deras attraktivitet.
Vi ska inte skjuta upp att lösa problemen med skolan och den dåligt fungerande integrationen i Sverige. Men det är ett långsiktigt arbete som inte får hindra lösningar på dagens problem, som är att en extrem utjämning av lönenivåerna utestänger många av de som idag saknar rätt erfarenhet och utbildning.
Sysselsättningsgraden är klart lägre hos dem som inte har någon utbildning utöver grundskola jämfört med dem som har gymnasial utbildning. Samtidigt är medianlönen endast marginellt högre för gymnasialt utbildade. Det är alltså i snitt samma kostnad för en arbetsgivare att anställa en person med gymnasieutbildning som en person utan. Då faller valet på den gymnasieutbildade i många fall.
Det tredje problemet är att LO i en situation med hög arbetslöshet efter en nedgång i ekonomin prioriterar höga löneökningar för dem som har jobb. Det innebär att dörren in till arbetsmarknaden stängs för dem som står längst bak i kön för att de som redan är inne i värmen snabbt ska komma tillbaka till höga löneökningar. Särskilt märkligt blir det efter en ekonomisk kris där löntagare kom ut ur krisen med 5 procent högre reallöner.
Det fjärde problemet med en alltför utjämnad lönestruktur är att den utarmar drivkrafterna att arbeta, utvecklas, förkovra sig och ta på sig mer kvalificerade arbetsuppgifter. En sammanpressad lönestruktur gör det mycket svårare att se vinsterna i att anstränga sig. Allt medan länder som Kina och Indien ökar sina marknadsandelar på just de kvalificerade jobb som Sverige borde ha bäst förutsättningar att ta till sig.
Vi behöver en förändrad syn på lönebildningen i Sverige, men också att såväl inkomstskatter som tjänsteskatter anpassas så att fler kan få en lön som både ger en rimlig levnadsstandard och medför en lönekostnad för företagen som deras kunder är beredda att betala för.
Jonas Hagelqvist, vd, Industri- och Kemigruppen
Peter Jeppsson, vd Transportgruppen
Dag Klackenberg, vd Svensk Handel
Jonas Milton, vd Almega
Katarina Novak, vd Skogs- och lantarbetsgivareförbundet
Christer Ågren, vice vd Svenskt Näringsliv
Eva Östling-Ollén, vd Sveriges Hotell- och
Restaurangföretagare
