I rapporten "90-talskris i repris?" som presenterades under ett seminarium på torsdagen analyseras den ekonomiska krisen på 90-talet och orsakerna till att återhämtningen gick så långsamt. En viktig förklaring är de höga löneökningar som blev resultatet av 1995 års löneförhandlingar.
Då hamnade löneökningarna på nästan 5 procent per år i genomsnitt, vilket snabbt urholkade den svenska konkurrenskraften.
– 1995 kom vi ur en mycket djup och hög arbetslöshet, så gick det lite bättre och företagen kunde börja anställa igen. Men på grund av de höga löneökningarna efter 1995 föll tillväxten och arbetslösheten stannade kvar på en hög nivå, sade Christer Ågren, vice vd på Svenskt Näringsliv, under seminariet.
Sedan Industriavtalet kom till 1997 har utvecklingen vänt. Enligt rapportförfattarna ledde Industriavtalet till att löneökningarna hamnade på ansvarsfulla nivåer, vilket i sin tur har fått effekten att reallönerna ökat kraftigt. Det tillsammans med andra lyckosamma reformer som inflationsmålet på två procent, en självständig riksbank, utgiftstaket, EU-medlemskap med mera bidrog till en gynnsam utveckling.
En av de bärande tankarna i Industriavtalet är att industrin ska vara lönenormerande för övriga avtal som sluts på svensk arbetsmarknad.
Nu varnar Christer Ågren för att samma besvärliga situation som rådde efter 1995 kan bli verklighet igen.
– I denna avtalsrörelse går vi från högkonjunktur in i lågkonjunktur, men vi har kvar löneökningskrav som var satta när det var högkonjunktur, sade han.
Win-win
Göran Johnsson, tidigare ordförande i Metall, som var med och drev fram
Industriavtalet 1997, lyfter fram det som en framgångsfaktor för Sverige.
– När vi gjorde en utvärdering av Industriavtalet 2008 visade det sig att Industriavtalet är en riktig win-win-situation. Med halverade nominella löneökningar lyckades vi få tre-fyra gånger högre reallöneökningar, sade han.
Likt Christer Ågren varnar han för konsekvenserna för konkurrenskraften ifall lönerna skenar iväg.
– Om industrin kommer överens om ett avtal och sedan andra avtal hamnar väsentligt högre och man samtidigt får fart på industrin, vilket vi förhoppningsvis får, kommer kompensationstänkandet tillbaka. Då urholkar löneglidningen konkurrenskraften, sade han.
Precis som under 90-talet finns också en risk att arbetslösheten ökar om löneökningarna blir för stora. Enligt Konjunkturinstitutet kan arbetslösheten varaktigt sänkas till fem procent under förutsättning att lönerna inte ökar mer än 3,1 procent 2012-2014. 3,5 procent i löneökningar leder till 60 000 fler arbetslösa.
– Nu gäller det att få till en utveckling så att så många så möjligt får stanna kvar på arbetsmarknaden och att vi förhoppningsvis också kan få in fler, sade Christer Ågren.
