Trots att tappra försök gjordes in i det sista att rädda vissa skärvor fanns det förhandlingsfrågor som jordbruket och industrivarutullarna som visade sig så svårframkomliga att man inte ens gjorde ett försök att enas.
Godkännandet av Rysslands medlemskap i världshandelsorganisationen var den enda riktigt stora framgången under toppmötet. Att så skulle bli fallet har väl stått någorlunda klart sedan drygt ett halvår, men innebär ändå i sig ett klart fall framåt för WTO och det multilaterala handelssystemet. Det är inte lika epokgörande som Kinas inträde i organisationen för tio år sedan, men att få med sig ytterligare en snabbväxande ekonomi och geopolitisk tungviktare som Ryssland efter över 15 år av förhandlingar måste räknas som en klar framgång.
Olof Erixon, handelsexpert på Svenskt Näringsliv, menar att man sedan en längre tid avskrivit alla möjligheter till nya, substantiella handelsliberaliseringar i WTO givet raden av misslyckade toppmöten, missade deadlines och ouppfylld retorik om hur nära ett genombrott i förhandlingarna varit. Däremot ser han med tillfredsställelse att Ryssland nu upptas i medlemskretsen.
– Vi hoppas på en snabb ratificering. Inträdet är bra för Ryssland, men också för hela världsekonomin. Nu väntar ett långvarigt arbete, där vår förhoppning är att Ryssland så snabbt som möjligt ska anpassa inte bara tullar utan också sina handelsprocedurer till internationell standard. Ur svenskt perspektiv är det särskilt viktigt att inskränkningar i råvaruexporten, till exempel av skogsråvara, lindras.
– Man måste också gratulera medlemmarna i det plurilaterala avtalet om offentlig upphandling, GPA. De 42 deltagande länderna har lyckats uppdatera och utvidga innehållet, vilket innebär större möjligheter till affärer sinsemellan. Avtalet skulle kunna utgöra modell för övrig handelsliberalisering inom WTO, säger Svenskt Näringsliv internationelle samordnare Niklas Bergström som 2004-2005 var ordförande för kommittén.
– Vissa sektorer där det är svårt att gå fram multilateralt med hela WTO-kretsen skulle kunna liberaliseras inledningsvis mellan ett mindre antal medlemmar som GPA. När sedan länder känner sig mogna kan de välja att ansluta sig, vilket successivt bidrar till större marknadsöppningar, avslutar han.
