Vilka åtgärder är nödvändiga för att säkra stabilitet och långsiktig ekonomisk tillväxt? Är de europeiska arbetsmarknadsparterna beredda att själva bidra med nya och innovativa reformåtgärder? Är eurons ställning hotad? Dessa och andra frågor diskuterades i förra veckan på ett seminarium i Europaparlamentet anordnat av Sällskapet Politik och Näringsliv.
På seminariet beskrev Businessurope’s vd Philippe de Buck det europeiska näringslivets förslag till lösningar.
– Den kris vi nu ser har inte orsakats av euron, utan av en alltför slapphänt politik. Euron är fortfarande en stor framgång för Europa och näringslivet står till fullo bakom alla åtgärder som behövs för att värna dess framtid. Vi uppmanar EU-kommissionen att stärka sitt övervakande arbete. Peka gärna ut de länder som inte sköter sig. Det måste bli ett slut på ”free-rider”-mentaliteten, men samtidigt måste starkare ekonomier ställa upp för svagare, inledde de Buck.
Han fortsatte med att efterlysa en tydligare politik för långsiktig tillväxt.
– Vi behöver en långsiktig politik för jobb och tillväxt som verkligen levererar. Den inre marknaden måste fullbordas och europeiska företags tillgång till internationella marknader måste stärkas. Många av de åtgärder som betecknas som åtstramningspolitik är i stället både kostnadsbesparande och effektivitetsdrivande, sade de Buck, som också underströk att de sociala parterna var beredda att sitt ansvar.
Veronica Nilsson, ansvarig på Europafacket, ETUC, för ekonomiska frågor var inte lika hoppfull om parternas möjligheter att i praktiken komma överens. Hon menade att seminariet hade blottlagt stora skillnader i uppfattningar mellan BUSINESSEUROPE och ETUC.
– Vi har en extremt oroande situation. Man för närvarande är på väg att förlora kontrollen över skuldkrisen. Länder som Holland, Österrike och Frankrike ser nu räntekostnaderna stiga, arbetslösheten för ungdomar ligger i snitt på över 20 procent med över 40 procent arbetslösa i Spanien. Det stora problemet är att åtstramningsåtgärder lägger en strypsnara på tillväxten, med en hotande recession som en alltmer trolig konsekvens, menade Nilsson.
ETUC hade flera förslag för att komma tillrätta med de allra mest negativa konsekvenserna.
– Vi förslår att man inrättar en särskild Europeisk investeringsfond. Den borde uppgå till 1 procent av BNP och skulle bidra till att säkra EU:s målsättningar på energi- och klimatområdet, genomföra åtgärder för att stärka EU:s industriella bas och minska arbetslösheten. Vi säger också ja till så kallade Eurobonds och en särskild skatt på finansiella transaktioner och nej till skattekonkurrens mellan medlemsländerna, sade Nilsson.
Seminariet inleddes med att Professor Ansgar Belke, chef för det tyska forskningsinstitutet DIW, tillika särskild rådgivare för den tyska kanslern Angela Merkel, kommenterade den dramatiska försämringen av euroområdets skuldsituation och att inga hållbara institutionella lösningar hittills hade hittats.
– Fram till nu har ECB fungerat som ”lender of last resort”, men detta har inte fungerat helt smärtfritt. I stället är avsikten nu att EFSF – the European Financial Stability Facility – skulle ta över, men inte heller förstärkningen av dess nödvändiga kapacitet har lyckats fullt ut. Ett sätt att komma tillrätta med detta är att ge EFSF, och dess efterträdare ESM, banklicens och därmed möjlighet att låna via ECB, men även här finns ett politiskt motstånd, inte minst i Tyskland, menade Belke.
När det gällde mer politiska lösningar, menade Belke att Angela Merkel förordade paketlösningar tillsammans med framförallt Frankrike.
– Varken Merkel eller Sarkozy är några tillskyndare av så kallade Eurobonds, även om till exempel det liberala partiet FDP börjar mjukna.
Den svenske parlamentarikern Gunnar Hökmark (m) menade att det fanns ett fel i problemformuleringen.
– Det är i grunden ett fel att göra eurokrisen till ett institutionellt problem i stället för ett politiskt. Det är inte eurons fel att Grekland eller Italien har byggt upp stora underskott och växande skuldbördor. Det är grekiska och italienska politikers. Debatten om institutionella reformer har flyttat fokus från de reformer och förändringar som faktiskt krävs. Det pratas också för mycket om hur vi ska finansiera skuldbördan i stället för hur den ska reduceras, som om vi löser skuldkrisen med mer skulder, sade Hökmark.
Hökmark menade att det övergripande problemet är den låga ekonomiska tillväxten och underströk att det inte finns anledning för någon annan att fixa det du ska göra själv.
– Den europeiska ekonomin är i grunden ganska stark. Mycket handlar om att återvinna förtroendet. Men reformer måste till. Väldigt mycket mer måste till exempel göras för att fullborda den inre marknaden. I takt med att tjänstesektorn ökar i betydelse och omfattning och den fortfarande omfattas av nationella särregler, blir den inre marknaden de facto allt mindre, vilket är tvärtemot alla ambitioner, avslutade Hökmark.
Annika Lundius, vice vd på Svenskt Näringsliv och ordförande i BUSINESSEUROPE’s policykommitté för ekonomiska och finansiella frågor, kritiserade i ett inlägg den föreslagna skatten på finansiella transaktioner.
– Framförallt små- och medelstora företag har idag problem med tillgång till kapital. Skatten innebär att kostnaderna för kapital ytterligare ökar och detta är fel väg att gå, menade Lundius, som också förutsåg att de ökade kostnaderna i slutändan skulle överföras på låntagare.
Seminariet, som genomfördes i Europaparlamentet leddes av Göran Färm MEP (s), ordförande för SPN:s Brysselutskott, samlade ett 50-tal deltagare.
Läs Philippe de Bucks presentation
Christian Ardhe
