Europaparlamentet förbereder just nu ett yttrande som svar på grönboken. Mot denna bakgrund genomförde Sällskapet Politik & Näringsliv i förra veckan ett seminarium i Europaparlamentet. Seminariet samlade bland andra svenska europaparlamentariker, experter från EU-kommissionen, företrädare för den svenska representationen i Bryssel och företagsrepresentanter.
Sverker Sivall från Industrivärden tog i sitt inledningsanförande sin utgångspunkt i de stora skillnader som finns för ägarstyrning i Europa och menade att det ofta är svårt att överföra delar av en modell till en annan:
Den svenska ägarstyrningsmodellen bygger på starka, långsiktiga och aktiva ägare, men också på transparens och självreglering. Modellen fungerar väl och har av World Economic Forum utsetts till världens främsta. I den anglosaxiska modellen däremot anses en ägarandel på 2-3% som betydande, med ett spritt ägande men också svaga styrelser som resultat. Kommissionens förslag syftar till att stärka långsiktighet och minska onödigt risktagande. Tyvärr försöker man sig på en harmoniserande detaljreglering med den anglosaxiska modellen som utgångspunkt. Resultatet blir kontraproduktivt, särskilt för svenska företag, som verkar inom ett väl fungerande ramverk, menade Sivall.
Hans synpunkter återspeglades av Anne Wigart, bolagsrättslig expert på Svenskt Näringsliv:
Den svenska modellen med aktiva och ansvarsfulla ägare är hotad, menade Wigart. Kommissionens regleringsiver begränsar aktieägarnas rätt att styra sina bolag. Detta riskerar hämma den initiativkraft, kreativitet och framåtanda som är grunden för marknadsekonomin och dess förmåga att skapa tillväxt och välstånd. För icke-finansiella bolag finns inget behov av nya eller skärpta bolagsstyrningsregler. Förslagen är onödigt detaljreglerande med ökade kostnader utan motsvarande ökad nytta som följd. Risken är uppenbar att vi får se fler företag som väljer att inte börsnotera sig, att transparensen i näringslivet minskar, att självregleringen på aktiemarknaden urholkas och att företag utanför EEA-området får konkurrensfördelar, sade Wigart.
Olle Schmidt, ledamot för folkpartiet i Europaparlamentet, och aktiv inom ekonomiska frågor menade att det generellt finns en tydlig trend i riktning mot överreglering inom EU och att Europaparlamentet självt bidrar till detta. När det mer specifikt gällde bolagsstyrningen menade han att kommissionens grönbok ställer ett antal viktiga frågor om mångfald, riskhantering, kompetens och ersättningsregler i bolagsstyrelser.
Det är nyttigt att vi nu får diskutera dessa frågor. Vi har mycket att lära av varandra. Just nu är man extra lyhörd för svenska framgångsexempel. Den svenska modellen kan därför vara ett föredöme för andra. När det gäller kvotering till bolagsstyrelser är situationen mer komplex. Jag är emot kvotering men för förändring. Något måste hända, ansåg Schmidt.
Olle Ludvigsson, svensk europaparlamentariker för (s) och med en mångårig erfarenhet av styrelsearbete inom Volvo, höll med Anne Wigart om att man måste göra en åtskillnad mellan finansiella och icke-finansiella företag. Medan flera av förslagen vad gäller riskhantering och ersättningar inom banker och finansinstitut varit välmotiverade höll han med om att det fanns en risk för överreglering för övriga branscher:
Det finns exempel på alltför långtgående detaljreglering. I stället för att maximera antalet tillåtna styrelseuppdrag, vilket föreslagits, skulle en informationsplikt kunna införas. Dialog och transparens är betydligt bättre än klumpiga gränsvärden. Den svenska modellen är bra. Däremot är jag övertygad om att man alltid bör sträva efter anpassningar och förbättringar. Ett område som man bör titta närmare på är intressekonflikter för revisorer. Jag är också övertygad om att mångfald i bolagsstyrelser är bra och att om andelen kvinnor inte ökar från dagens 12%, kommer en reglering i slutändan att bli nödvändig, sade Ludvigsson.
Avslutningsvis menade Aleksandar Zuza, på fackförbundet IF Metall att det var svårt att ta grönboken om bolagsstyrning som utgångspunkt för en generell diskussion om överreglering. I stället borde denna diskussion föras utifrån de olika delförslagen och fokusera på regelkrångel och kostnader.
När det till exempel gäller frågan om kravet på bättre transparens om ersättningar till styrelseledamöter är jag tveksam till om detta skulle medföra en jättekostnad för företagen. Detsamma gäller frågan om fler kvinnor i bolagsstyrelser och på ledande poster i företagen. Här visar statistik att företag med många kvinnor på ledande poster går minst lika bra som andra. Så min fråga blir då om vi inte mer diskuterar principer i stället för kostnader, avslutade Zuza.
