Just nu faller exportefterfrågan kraftigt och det är kännbart för en så handelsberoende nation som Sverige. Krisen har inte skapats i Sverige, men vi kommer att drabbas av den på samma sätt som övriga världen. Än så länge är effekterna relativt milda för alla dem som fortfarande har jobb och som har fått se räntorna och inflationen gå ner.
Det som står framför oss är att krisen sprider sig från exportsektorn till andra typer av företag och då slår det mycket bredare och fler kommer att få känna av krisen. Det är det här som gör att arbetslösheten kommer att stiga under flera år framöver, även efter det att tillväxten har börjat komma igång igen.
En exceptionell kris kräver exceptionella åtgärder. Även om de svenska statsfinanserna försvagas så kommer vi i förhållande till andra länder att ha mycket bättre ordning på våra offentliga budgetar. Det finns därför ett utrymme för ytterligare stimulanser av ekonomin.
Svenskt Näringsliv har föreslagit tidigareläggning av infrastruktursatsningar. Infrastruktur som ändå är tänkt att byggas kan komma tidigare. Den här typen av åtgärder har den fördelen att de inte leder till någon långsiktig försvagning av statsfinanserna, samtidigt som det handlar om samhällsekonomiskt lönsamma projekt.
Utöver detta kommer det att behövas ytterligare åtgärder för att stimulera kreditgivningen till företag, exempelvis bör man överväga att Riksbanken eller någon annan statlig aktör ger sig in på företagsobligationsmarknaden. På så sätt kan man få ner finansieringskostnaderna för företag, som just nu är mycket höga.
