Kommuner tvingar företagare till tystnad

I förra veckan presenterade Svenskt Näringsliv en undersökning som visar att var tredje företagare inte vågar kritisera sin hemkommun eftersom de är rädda för att det leder till negativa konsekvenser.

Få företagare vågar berätta om det offentligt. Några få vågar berätta om trakasserierna anonymt. Ett exempel är Per som driver företag i en kommun i norra Sverige. Han är luttrad. Ibland tar han strid, ibland knyter han näven i fickan. (Per är ett fingerat namn.)

– Många företagare orkar inte lämna in anbud till kommunen längre. Det är för krångligt och så blir det bara tjafs. Och om man vinner en upphandling, får man ändå inga jobb, säger han. Och få vågar klaga, säger han.

– Hos oss är kommunen inblandad i allting. Det är nästan ingen som vågar ta strid, då finns det risk att hamna i kylan.

"Plötsligt dog det bara, vi fick inte ens lämna en offert"

Per själv är modigare, men han väljer sina strider. Han drev ett EU-projekt åt kommunen. Hela upplägget var hans skapelse och han hade copyright på allt. Ändå ansåg kommunen att äganderätten övergått till den efter ett år. Per påtalade sin rätt till ersättning; ”jag hade drivit projektet, inte sålt mina rättigheter”.

– Då fick jag veta av att det inte var säkert att jag i så fall skulle få fler uppdrag av kommunen eller något kommunalt bolag.

I det läget vek han sig. Och i kommunal regi gick projektet snabbt i stöpet.

Den senaste tvisten handlar om en överenskommelse som Per har med det kommunala bostadsbolaget.

– Det handlar om ett jobb som den dåvarande vd:n och kommunens inköpschef avtalade med mig om. Jag ville ha en skriftlig bekräftelse, men de tyckte att det borde räcka med en ”gentlemen´s agreement”. Jag var i alla fall noga med att gå igenom vad vi kommit överens om muntligt.

Efter drygt ett år bröts överenskommelsen från bostadsbolagets sida.

– Jag tänkte; att så här kan det väl för fasen inte gå till. Då hotade jag med rättsliga åtgärder, berättar Per.

– Och då hände något märkligt i ett av mina andra företag. Vi hade haft ett antal samtal och möten om ett kommunalt uppdrag och skulle bara konkretisera det här. Plötsligt dog det bara, vi fick inte ens lämna en offert. Jag fick en otrevlig känsla av att det här hängde ihop.

Istället valde det kommunala bostadsföretaget att anställa en egen person och skaffa den utrustning som behövdes för att göra jobbet själv trots att uppgiften som sådan är tidsbegränsad.

– På det sättet förlorade de ett arbetstillfälle i näringslivet. Men all verksamhet kan väl inte vara kommunal?

Enligt en mellanchef i det kommunala bolaget, som Per har bra kontakt med, har en hög tjänsteman i det kommunala bostadsbolaget nyligen sagt internt: ”Vi ska inte göra affärer med Per”.

– Men jag kräver ju ingenting egentligen, bara att de ska hålla det vi har kommit överens om. Inte ska jag väl straffas för det, säger han.

I november sökte Per stöd hos kommunchefen, som han känner väl, och senare också med kommunalrådet.

– Men det är tyst som graven, jag har inte hört ett ord från dem. Det torde väl betyda att de tycker att de gjort rätt?

Per tycker att en kommun, som vill växa, borde underlätta företagande, inte motarbeta det.

– Men som företagare måste jag hela tiden parera konstigheter.

Hur mycket sömn förlorar du över det här?
– Det är aldrig trevligt att ligga i fejd. Särskilt när jag känner att, jag som företagare, gör något gott.

”Jag är rädd för en rekyl”

En vd i kommunikationsbranschen berättar om de problem han haft i den västsvenska kommun där han verkar.

– Jag är rädd för en rekyl. Om jag framför kritik så finns det risk för att jag får färre uppdrag av kommunen. Det kanske är fegt, men därför säger jag ingenting, säger företagaren, som även han vill vara anonym.

Företaget har hittills inte drabbats av några sanktioner men vd:n tvekar ändå att framföra klagomål.

– Mitt företag arbetar med kommunikation och reklam och vi har ett avtal med kommunen. Men nu har kommunen även startat en intern ”kommunikationsbyrå”, i konkurrens med det privata näringslivet. Jag tycker att kommunen ska ägna sig åt sin kärnverksamhet som skola, vård och omsorg, inte åt produktion av reklambroschyrer och film, säger vd:n.

Hen är övertygad om att andra företagare upplever situationen på likande sätt.

– Det är en liten ort. Man vill inte stöta sig med kommunen för då kan det slå tillbaka.

”Du får sota för det under lång tid”

En gotländsk företagare berättar även han om tjänstemän som har svårt att ta kritik.

– Sticker du ut hakan och säger vad du tycker, då kan man få sota för det under lång tid, säger han.

Kritiska uttalanden kan resultera i att bygglov inte beviljas i tid, att upphandlingar genomförs på ett nytt sätt. Ärenden förhalas i oändlighet.

Mentaliteten har funnits under lång tid. Det är lika naturligt som att andas, enligt företagaren. Lite resignerat konstaterar han att det inte är någon idé att diskutera näringslivsfrågor. Svenskt Näringslivs undersökning visar att Gotland är en av de kommuner där oron bland företagare är mest utbredd. 54 procent känner osäkerhet inför att ta kontakt med kommunen.

– Vi vet att det är så här. Sticker du ut hakan och säger vad du tycker, då kan man få sota för det under lång tid. Det går bara att klaga på företagsklimatet i generella termer, inte engagera sig öppet.

Företagaren ser det som en maktdemonstration.

– Det är inte säkert att du har någon verksamhet kvar om du kommer med kritik. Här kan vi inte åka över till grannkommunen och göra nya affärer.

På Gotland står kommunen för en tredjedel av arbetsmarknaden och är samtidigt en stor uppdragsgivare. Redan där skapas en obalans gentemot småföretagen.

– Sammantaget skapar det en jobbig situation för företagare.