De offentliga forskningsmedlen till universitet och högskolor har ökat kraftigt de senaste åren. Det är i grunden bra för Sverige som kunskapsnation, givet att den offentliga investeringen ger en tillräcklig avkastning tillbaka till samhället. Forskningen på universitet och högskolor bidrar till bland annat ökad livskvalitet, fler arbeten och ett mer kunskapsintensivt näringsliv.
En ny studie från Booz & Company, ett amerikanskt konsultföretag, visar tyvärr på oroväckande siffror när det gället det senare. De allra mest forskningsintensiva svenska företagen minskade sin forskning med hela 8 procent under 2010 jämfört med 2009. I rena siffror handlar det om 5,6 miljarder kronor. Det motsvarar den totala årliga forskningsbudgeten för Karolinska institutet, Sveriges högst rankade universitet.
Att de privata investeringarna i forskning minskat beror bland annat på det världsekonomiska läget. Det är samtidigt oroande att det sker parallellt med att de offentliga investeringarna i FoU ökat kraftigt utan tydlig inriktning mot att skapa nytta. Den akademiska forskningen skulle nämligen på ett bättre sätt kunna öka Sveriges attraktionskraft för privata investeringar i forskning.
En viktig åtgärd för att vända utvecklingen är nya kraftfulla drivkrafter mot såväl ökad kvalitet som relevans i den akademiska forskningen. Direkta forskningsanslag måste genom konkurrensutsättning fördelas efter hur väl lärosätena uppfyller såväl akademisk kvalitet som nyttiggörande av forskningsresultat. Genom att våga premiera samarbete med näringslivet höjs också statusen för de forskare som aktivt arbetar med externa kontakter. Att i sin forskarroll röra sig mellan akademi och näringsliv kan bli ett individuellt karriärlyft.
Det är dags att ta akademins näringspolitiska roll på allvar och vända utvecklingen. Annars riskerar universiteten att i allt högre grad stå utan mottagare i Sverige för sin kunskap. Booz & companys studie får i detta sammanhang ses som en varningsklocka.
