Sverige är ett av världens mest forskningsintensiva länder. Under 2009 uppgick de totala forskningsintäkterna för svenska universitet och högskolor till cirka 27 miljarder kronor. Forskningen på svenska universitet och högskolor utgör med andra ord en stor samhällelig investering.
Men, Sverige är sämre än många andra länder på att nyttogöra forskningsresultaten. Brist på samverkan mellan akademi och näringsliv pekas ofta ut som den felande länken.
Är det den enskilda forskaren som inte är intresserad av att sprida sin forskning? Eller är det universiteten och forskningssystemet i sig som utgör det största hindret?
En ny rapport, ”Samhällsnytta eller kullerbytta? Svenska forskares syn på samverkansuppgiften”, från Svenskt Näringsliv punkterar ett antal myter om forskares syn på nyttogörande av forskning. Det stämmer inte att svenska forskare bara vill forska och inte samverka. Att forskare anser att samverkan hotar forskningens kvalitet stämmer inte heller.
– Svenska forskare tycker att det är viktigt att nyttogöra sina forskningsresultat. 84 procent av de forskare som har erfarenhet av samverkan anser att samarbetet hade positiv inverkan på forskningen. Däremot anser de att universiteten och högskolorna inte tillräckligt lyfter fram samverkan och spridandet av forskning som en viktig uppgift. Det är inte forskarna det är fel på, utan forskningssystemet och dess drivkrafter, säger Emil Görnerup.
För att kunna sprida och nyttogöra forskningen krävs det att universitet och högskolor är tydligare med att understryka betydelsen av samverkan med akademin, anser Emil Görnerup.
– Det behövs tydliga ekonomiska drivkrafter för att uppgiften ska tas på större allvar. Till exempel genom att de universitet och högskolor som jobbar framgångsrikt med samverkan får mer tilldelning av forskningsanslag. Ett tydligare fokus skulle dessutom öka meritvärdet för forskare som vill samverka och sprida resultat, säger han.
