Över tid har exportfrämjande-anslaget tyvärr visat stora svängningar. 1999 låg vi på nuvarande nivå med cirka 150 miljoner kronor per år, för att 2005 ha nått 309 miljoner kronor, varefter anslaget sjönk. Det säger sig självt att till exempel Exportrådets verksamhet inte gynnas av detta.
Exportutredningen 2008 framhöll att man bör främja en internationaliseringsstrategi som integrerar näringspolitik, handelspolitik och investeringsfrämjande. Särskilt små och medelstora företag bör prioriteras och så kallade temporära exportörer, det vill säga företag som tidigare varit engagerade i export utan att lyckas etablera sig permanent som exportörer. Det är framför allt SME-företag som har nytta av Exportrådets grundverksamhet i form av rådgivning.
Exportrådets omsättning 2009 uppgick till 590 miljoner kronor, varav statens grundanslag låg på 171 miljoner kronor. 409 miljoner kronor var uppdragsintäkter. I år är grundanslaget cirka 150 miljoner kronor.
Andra länders satsar dock betydande belopp på exportfrämjande. Allmänt gäller att varje land har sin egen modell och att det kan vara svårt att jämföra dem. Vissa hållpunkter går dock att hitta. Utredningen Expert på export 2000 redovisade för ett antal länder bland annat att Danmark satsade 568 miljoner kronor, Finland 469 miljoner kronor och Tyskland 1,7 miljarder kronor (se faktaruta nedan).
Även konsultfirman Arthur D. Little har på uppdrag av regeringen skrivit en rapport om Sveriges export- och investeringsfrämjande åtgärder. Där angavs följande uppgifter avseende exportfrämjandet:
- Danmark: 496 mkr (75 procent statligt anslag)
- Storbritannien: 3802 mkr (99 procent statligt anslag)
- Irland: 1111 mkr (100 procent statligt anslag)
- Frankrike: 695 mkr (50 procent statligt anslag)
- Nederländerna: 620 mkr (nära 100 procent statlig finansiering)
Enligt den rapporten satsade Sverige mindre per capita än Irland och Danmark, men mer än Nederländerna, Storbritannien och Frankrike. Det bör dock särskilt nämnas att det är allmänt känt att särskilt franska och brittiska storföretag får mycket stark politisk uppbackning på andra sätt.
I internationell press förekommer numera uppgifter om att många andra länders exportfrämjande verksamhet kommer att öka som en följd av den ekonomiska krisen. Det kan till exempel noteras att USA:s regering vill fördubbla exporten på fem år.
Exportfrämjande har varit styvmoderligt behandlat i Sverige. Handelsfrämjandet borde, givet globaliseringen, vårt utrikeshandelsberoende och den svenska marknadens storlek och de därmed sammanhängande möjligheterna till framtida tillväxt och välstånd, vara en betydelsefull del av näringspolitiken.
Sverige satsar dock relativt sett lite på direkt främjandeverksamhet. Det märks tydligt om vi jämför med till exempel de pengar som satsas på så kallade regionala tillväxtåtgärder. För nuvarande ligger där cirka 3 200 miljoner kronor, varav ”regionala tillväxtåtgärder” 1 496 miljoner kronor, transportbidrag 499 miljoner kronor, och EU:s regionalfonder 1 425 miljoner kronor.
