Idag lever 94 procent av jordens 33 miljoner hiv-positiva i den fattigare delen av världen. Knappt 23 miljoner av dessa finns i Afrika, främst söder om Sahara, enligt UNAIDS. Ett enormt problem och en väldig potential för ett företag som utvecklar och säljer diagnosprodukter för hiv.
– De hiv-tester som dominerat är komplicerade, dyra och ställer höga krav på laboratorierna. I västvärlden där många bromsmediciner är tillgängliga och där man regelbundet följer upp en hivsmittads medicinering är det inga problem. Däremot i många fattiga länder där läkarnas största utmaning kan vara att få tag i bromsmediciner över huvudtaget, blir konsekvensen att virusnivåerna inte mäts hos många smittade. Det leder till att resistenta hivvirus sprids i högre takt, säger Cavidis vd John Reisky de Dubnic.
Cavidis lösning blev att ta fram tester, som både kräver enklare labb, ställer lägre krav på personalen och identifierar fler typer av hivvirus, till lägre kostnad, utan att för dens skull göra avkall på kvaliteten. 2002 lanserades företagets största, kommersiella framgång Exavir Load.
– Därmed kunde även behandlingen av hivsmittade i fattiga länder förbättras. Man behöver fortfarande enkla labb, men vårt mål på sikt är att läkare ska kunna utföra hiv-testerna i enkla tält på landsbygden, säger John Reisky de Dubnic.
Hittills har testerna levererats till ett trettiotal länder med fokus på Afrika, men nu har man även börjat fokusera på Indien och Sydostasien.
– Inom 3 år planerar vi att producera lokalt i Indien, Afrika och Kina, fortsätter John Reisky de Dubnic.
A och O för Cavidi under utvecklings och kommersialiseringsfasen har enligt företagets informationschef Kajsa Löwenhielm varit att besöka och lära känna de länder och laboratoriemiljöer där produkten är tänkt att användas.
– Det går inte att sitta i Sverige och tänka sig hur situationen är i ett sjukhuslaboratorium i Kenya, eller vilka problem man kan stöta på där. Man måste vara på plats för att förstå den verkligheten, säger hon.
På de lokala marknaderna har de knutit kontakter med nyckelpersoner inom hälsoministeriet och -sektorn, ofta har relationer inom forskarvärlden varit en väg in. Lokala distributörer och partners har sedan fått vara ansiktet utåt mot slutkund.
– Det gäller att vara beredd på långa säljprocesser. Det kan ta månader till år innan man har beslutet i sin hand, säger hon.
Samtidigt är Kajsa Löwenhielm överraskad över avsaknaden av nätverk och kunskap om tredje världen i Sverige.
– Som liten aktör måste man söka de flesta svaren själv om man vill satsa där. De finns få organisationer att vända sig till. Många verkar tycka att det känns för osäkert. Men man måste våga satsa där. Det är så viktigt, säger hon.
Även Emil Görnerup, som arbetar på Svenskt Näringslivs avdelning för forskning och innovation, betonar nödvändigheten i att svenska företag och forskningsinstitutioner blir bättre på att förstå och anpassa sin verksamhet efter de nya tillväxtmarknader där behoven är som störst.
– För att vi ska få hållbar tillväxt och fler jobb gäller det att vi inriktar Sveriges stora innovativa kraft mot den utvecklingspotential som tillväxtländerna utgör. Vi måste lära oss att producera utifrån de behov och kravspecifikationer som finns där, och som starkt skiljer sig från de svenska. Det kommer både Sverige och tillväxtländerna tjäna på, säger Emil.
– Att göra billigare behöver inte betyda lågteknologiskt eller sämre, menar han.
