Den pågående krisen är historisk. Inte enbart på grund av hur mycket börserna fallit, utan även eftersom tidigare fattiga tillväxtländer nu får möjlighet att knappa in på de rika länderna i väst. När väl konjunkturen vänder och tillväxten åter tar fart så börjar den globala konkurrensen på allvar. Och då kommer vissa länder att hamna i täten medan andra hamnar på efterkälken. I vår omvärld ser vi nu olika strategier för att stärka konkurrenskraften.
Det första valet är en protektionistisk linje som bland annat förordas av den franska presidenten Sarkozy: att försöka hålla dåliga verksamheter under armarna för att undvika att företag går i konkurs och samtidigt isolera sig från omvärldens konkurrens. I Sverige har erfarenheten av 1970-talets varvskris lärt oss att inte ens miljardsatsningar med skattebetalarnas pengar kan rädda näringar som saknar bärkraft.
Det andra valet är den tillväxtorienterade linje som är vanlig i asiatiska tillväxtländer: att fokusera på möjligheter snarare än problem. Världens finansiella centrum förskjuts alltmer bort från New York och London mot Singapore och Shanghai. Och konstigt vore väl annars. I de asiatiska länder som under senare tid har öppnat upp sina ekonomier för omvärlden finns en stark reformvilja. Det är idag här vi finner de bästa förutsättningarna för växande näringsliv.
Den största utmaning som Sverige står inför handlar i slutändan om att klara konkurrensen från de nya tillväxtmarknaderna samtidigt som vi drar nytta av den utveckling som sker där. För att ge några exempel:
- I Sverige motsvarar de totala skatteintäkterna nästan hälften
av BNP. I många asiatiska tillväxtländer, som Kina,
Indien och Singapore, ligger skattetrycket på mellan 10 och 20
procent av BNP. Gissa vilka system som har bäst förutsättningar
att locka till sig talangfulla individer och stimulera till arbete,
utbildning och besparande?
- Trots att tillväxten försvagas i många snabbväxande
ekonomier i Asien så kommer den inhemska efterfrågan med stor
sannolikhet inte drabbas lika hårt av nedgången. Det är här
svenska företag måste hitta nya exportmarknade. Samtidigt har
Sveriges export till Kina som andel av de gamla EU-ländernas export
fallit från 10 till knappt 4 procent under de senaste tio åren.
- Antalet anställda i svenskägda bolag i Kina har tredubblats under samma period. Billigare arbetskraft, lägre skatter, färre regleringar och en snabbt växande medelklass har även lockat många svenska företag till andra tillväxtmarknader.
Den nuvarande regeringen lyckades under högkonjunkturen stärka drivkrafterna till arbete. Nu gäller det att stimulera företagens möjligheter att skapa jobb. Genom en konstruktiv reformpolitik – där möjligheterna att starta, driva och äga företag förbättras – kan grunderna för svensk konkurrenskraft förstärkas. Då kan vi på ett välförtjänt sätt dra fördel av den uppgång som följer krisen.
