Ett frihandelsavtal med Sydkorea är ett mycket viktigt steg på vägen för att åstadkomma en förbättring i de europeiska företagens konkurrenskraft. Sydkorea är en mycket väl utvecklad industrination, med hög kompetens och duktiga företag. Man vill av politiska skäl dock fortfarande räknas som ett u-land, trots till exempel sitt medlemskap i OECD. Sydkorea har enligt sitt inträdesavtal i WTO bland annat därför generellt sett högre tullsatser på industrivaror än EU. Sydkoreanska varor möter därför lägre tullar vid import i EU än europeiska varor vid import i Sydkorea. Därtill kommer att Sydkorea upprätthåller tekniska handelshinder för europeisk varuexport samt är starkt restriktivt mot europeiska tjänsteföretags inträde på den egna marknaden. Hittills har europeiska företag som velat vara verksamma på den sydkoreanska marknaden därför i praktiken ofta tvingats att göra direktinvesteringar, till exempel har Volvo en stor fabrik för entreprenadmaskiner.
Ett avlägsnande av i stort sett alla industrivarutullar, och avtal om avlägsnande av tekniska handelshinder med mera, skulle uppenbart starkt förbättra europeiska företags möjligheter att konkurrera med annan import i Sydkorea. Ett avlägsnande av flera hinder för etablering av europeiska tjänsteföretag skulle också vara mycket gynnsamt för oss. Svenskt Näringsliv har därför tillstyrkt arbetet med att åstadkomma ett sådant avtal.
Svenskt Näringsliv är för frihandelsavtalet med Sydkorea. Men alla delar av det europeiska näringslivet är inte nöjda. Man oroar sig för vissa tekniska tullförmåner som den sydkoreanska bilindustrin getts, och tror sig veta att avtalet skulle innebära ett kraftigt inflöde av sydkoreanska bilar i EU, utan motsvarande försäljningsökning av europeiska fordon i Sydkorea. Man tror också att Sydkorea inte kommer att uppfylla sina åtaganden avseende tekniska handelshinder. Svenskt Näringsliv har dock inte fått höra, och känner inte heller till, att det från svenska företags sida skulle föreligga några avgörande hinder mot avtalet.
Det är fullt möjligt, rentav troligt, att importen av bilar från Sydkorea kommer att öka efter att avtalet trätt i kraft. Men ur det samlade europeiska näringslivets synvinkel är det den totala balansen i handelsutbytet som är avgörande för bedömningen av huruvida ett avtal är gynnsamt eller ej. Svenskt Näringsliv, liksom det europeiska näringslivets paraplyorganisation Businesseurope, gör bedömningen att det nu föreliggande avtalet med Sydkorea i allt väsentligt är bra för de europeiska företagen.
USA har under flera års tid försökt uppnå ett frihandelsavtal med Sydkorea, ett avtal som ingåtts, men ännu inte ratificerats av USA:s kongress. Det nu föreliggande avtalet mellan EU och Sydkorea uppges av Kommissionens förhandlare vara mer långtgående och mer gynnsamt än de villkor USA lyckades uppnå. Vi har ingen anledning att betvivla detta påstående. Avtalet innehåller också bestämmelser med starka åtaganden från Sydkorea avseende borttagandet av tekniska handelshinder. Ur politisk synvinkel tillkommer att detta avtal är det största och mest omfattande som EU någonsin gett sig in på. Skulle avtalet underkännas skulle det vara ett grundskott mot EU:s trovärdighet som handelspolitisk avtalspart. Några starkt vägande ekonomiska skäl för att underkänna avtalet kan vi inte finna. Det är uppenbart att det svenska och europeiska näringslivet skulle kunna göra betydande insteg på den sydkoreanska marknaden om förhållandena kunde göras gynnsammare. Avtalet bör därför godkännas med det snaraste.
