Sedan den finansiella krisen slog till med full styrka 2008 har världshandeln minskat och välfärdsförlusterna ökat. Runt om i världen skyllde vissa politiker arbetslöshet och oroliga bostadsmarknader på osund utländsk konkurrens. Många talade om behovet av ökad protektionism.
Som tur var nöjde sig de flesta med symboliska gester och undvek det destruktiva beteendet från depressionsåren i början av 1930-talet. Men skadorna på den allmänna opinionen kan ta lång tid att reparera – indirekt har man gett marknadsekonomins och frihandelns fiender vatten på deras kvarnar.
Därför är det glädjande att konstatera den stora potentiella framgång för hela EU som ligger i det frihandelsavtal med Sydkorea som börjar tillämpas den 1 juli.
Ömsesidig marknadsöppning kommer att innebära stora ekonomiska fördelar för båda parter, även om inte alla branscher är nöjda. Den europeiska bilindustrin anser sig ha blivit ett bondeoffer i förhandlingarna, men vad avtalet rent konkret innebär för dess del återstår att se. Det är viktigt att EU säkerställer att avtalet följs så att det inte blir ensidigt fördelaktigt.
Klart är att potentialen är betydande, både för den europeiska industrin i allmänhet och för tjänsteföretagen. Nu gäller det att utnyttja möjligheterna.
Historien visar att frihandel är vida bättre än protektionism. Vi får hoppas att EU håller sig kvar på den inslagna vägen. Också med Indien förs samtal om ett frihandelsavtal som kan bli väl så viktigt som det med Sydkorea. Då gäller det att EU inte gör som Indien vill och undantar stora delar av marknaden.
Flera andra avtal förhandlas och bör föras till slut, även om stora delar av den subventionerade europeiska jordbruksnäringen spjärnar emot. Ett färdigt frihandelsavtal med Colombia och Peru väntar på godkännande. Dröj inte med det.
