Oleg Naumenko och Denis Vishinskiy från Uzbekistan, Reshat Sinani från Kosovo, Valentina Radosevic från Serbien och Viviana Parva från Ecuador.
Alla är de asylsökande som fått anställning i privata företag, jobb de senare förlorat efter att ha fått avslag på sina asylansökningar. Och det trots att de inte tagit jobb från den inhemska arbetskraften, trots att de inte bidragit till lönedumping.
I flera fall har arbetsgivare och fack till och med kämpat för att få behålla medarbetaren. Skäl som uppenbarligen inte påverkat myndigheternas slutbedömning.
I en ny rapport berättar Svenskt Näringsliv historien om fem företag som förlorat kompetent arbetskraft, hur fem familjer fått framtiden förmörkad och fem skäl för att utöka arbetskraftsinvandringen.
Enligt Karin Ekenger, ansvarig för arbetskraftsinvandring på Svenskt Näringsliv, verkar det som är självklart för företagen vara en omöjlighet för myndigheten: att den som fått ett arbete ska få stanna. Att så tidigt som möjligt komma i kontakt med arbetsmarkanden är ett av de bästa sätten att integreras i samhället, anser hon.
Eller som personalchefen Hans Neumayer på ett av de aktuella företagen uttrycker det: ”Det finns bara vinnare om man låter folk jobba.”
Idag saknar Sverige en aktiv arbetslinje som tidigt introducerar utländsk arbetskraft på arbetsmarknaden. Enbart fem procent får uppehållstillstånd för arbete, enligt den årligen återkommande rapporten ”Internationel Migration Outlook 2006.
