Misstänksamheten mot honom som tandläkare och invandrare har varit den tyngsta ryggsäcken under 19 år i Sverige. Det har tagit tid att få förtroende.
– Många tittar snett på mig när jag kör min Cadillac från hemmet i Spånga till mottagningen i Solna. Det irriterar mig. Jag lider i det tysta. Ett tag funderade jag på att sätta upp en dekal i bakrutan på bilen med texten: ”Huvudsta tandläkare – jag har rätt att köra den här bilen”.
För att lyckas som invandrarföretagare krävs att man är beväpnad med en stor portion självförtroende. Avgörande är också yrkeskunskaper i överflöd, att du behärskar svenska språket samt har god inblick i hur det svenska samhället och dess regelverk fungerar, konstaterar Mahdi Ashraf.
– Som invandrare måste jag jobba dubbelt för att bli uppmärksammad, förklarar han. Jag måste kunna allting tio gånger bättre än min svenske kollega, annars är jag inte gångbar.
– Det är viktigare att jag vet hur jag ska göra en brygga i överkäken för att lyckas och få kunder, än att jag kan svenska flytande. Patienten märker omedelbart om jag kan mitt yrke eller inte, säger Mahdi Ashraf.
Ett annat problem är svenska myndigheters fruktlösa försök att integrera invandrare i samhället.
– Invandrare behandlas som en homogen grupp, inte som individer med olika behov.
Han ger ett konkret exempel från en kurs i svenska för invandrare.
– Sida vid sida sitter högutbildade och analfabeter och försöker lära sig ett nytt språk, vilket missgynnar alla, några nivågrupperingar existerar inte.
Han efterlyser också bättre kontakt mellan kommun och invandrarföretagare.
– Det är ingen myndighetsperson som frågat mig hur det gått under de år som jag arbetat som privat tandläkare. Misstänksamheten från kommunen var närvarande redan när jag fick starta-eget-bidrag, säger Mahdi Ashraf.
