– Många får inte en ärlig chans som företagare på grund av sitt efternamn, hudfärg, eller ålder säger Catarina Lundqvist, forskare vid Linköpings universitet och författare till boken ”Att vara sin egen” utgiven av Verket för Näringslivsutveckling, Nutek.
Hennes studie bygger på djupintervjuer med 18 företagare i åldern 18-30 år. Alla med utländsk bakgrund. I boken berättar de om motiv, tillvägagångssätt, sociala kontaktnät och institutionella kontakter samt möjligheter och svårigheter som nyblivna företagare.
För lejonparten är företagandet en väg bort från arbetslöshet. Mer än tre fjärdedelar av de intervjuade var utan jobb när de bestämde sig för att starta eget.
– Många sade sig vara trötta på att vara arbetslösa, andra frustrerade, arga och besvikna över sin situation. Att satsa på eget förtagande blev för vissa också ett sätt att kringgå diskriminering på arbetsmarknaden.
Men även om motivet att starta eget är sprunget ur arbetslöshet, så ger många uttryck för en stark motivation att vara sin egen chef någon gång i livet, betonar Catarina Lundqvist.
Hon får stöd i aktuell statistik från integrationsverket som visar att andelen unga företagare med utländsk bakgrund bland sysselsatta är nästan dubbelt så stor som motsvarande andel med svensk bakgrund, 4,2 procent mot 2,3.
Men det är en tuff verklighet som möter dem. Redan från början är det uppförsbacke. Till bristande arbetslivserfarenhet, en arbetsförmedling som är sparsam med att ge starta-eget-bidrag ska läggas fördomar, diskriminering och finansieringsproblem.
Det har inneburit att det stora flertalet tvingas låna pengar av familjen, många har också dragit en nitlott i kontakten med banken som dragit öronen åt sig och hävdat att de inte är kreditvärdiga eller betrodda att låna pengar.
– Andra har mötts av attityder som att de skulle ”utnyttja systemet”, att företagandet är en sista utväg eller en misstro mot affärsidén. Många av de unga företagarna är också medvetna om att de ses som just invandrarföretagare med hemvist i specifika branscher.
Av studien framgår att två tredjedelar av företagarna har någon i familjen som är eller har varit företagare.
– De som har en nära släkting som är företagare är mer positiva till att starta eget. Det visar tidigare studier. Alla intervjuade har också vänner som driver företag. Tillsammans bildar de ett viktigt nätverk där erfarenheter och information stöts och blöts, säger Catarina Lundqvist.
Majoriteten har varit företagare i 1-3 år. De flesta är soloföretagare, fem delar företaget med en eller flera kompanjoner. Elva arbetar heltid. Körlärare, inredningsdesigner, frisör och redovisningskonsult är några axplock ur företagspaletten. Andra återfinns inom bygg- och hantverk, it- och restaurangbranschen.
Hur ter sig då framtiden för dessa unga företagare?
– De allra flesta vill fortsätta med sitt företag. Det är ingen som pratar om att lägga ner verksamheten för en fast anställning på en reguljär arbetsmarknad. Många pratar i stället om att expandera, såväl här hemma som internationellt.
Enligt Catarina Lundqvist kopplas expansionsplanerna inte sällan till det forna hemland eller till de sociala nätverkens förgreningar i övriga länder. En av de intervjuade, en somalisk kille som driver exportföretag, lyfte fram den somaliska enklaven i England och dess entreprenörskap och starka köpkraft.
– Sådana diskussioner är inte ovanliga. Ambitionerna är höga och siktet är inställt inte bara på en svensk marknad. Dessa unga företagare ska ses som en resurs för det svenska näringslivet samtidigt som de tycks behöva ett starkare samhällsstöd för att förverkliga ambitioner inför framtiden, säger Catarina Lundqvist.
