William R White, tidigare chefekonom vid BIS, Bank for International Settlements, förklarade varför många blev överraskade av finanskrisens intåg under 2007.
– Många lurades av att den privata sektorn hade gott om pengar och priserna låg på stabila nivåer, men kriser ser ofta ut på det sättet innan bubblan spricker. Man ignorerade erfarenheter från historiens tidigare kriser, sade han.
Nu betonar han att krisen är långtifrån över.
– Läget är nästan lika illa som för tre år sedan. Ekonomin är fortfarande i obalans och vi riskerar en andra krisvåg. På sikt tror jag att vi kommer att få se fler bubblor runtom i världen, sade han.
Han menade att det som krävs nu är ett internationellt samarbete.
– Vi är alla med i det här tillsammans, både kreditgivare och skuldsatta. Det är helt nödvändigt att alla jobbar med att minska skuldsättningen och öka sparandet. Det krävs arbetsmarknadsreformer som bekämpar arbetslösheten i skuldsatta länder, och att tjänster uppmuntras i länder med goda krediter, sade han.
I början av krisen gjorde många ekonomer analytiska snedsteg. De utgick alltför ofta från modeller utan utrymme för att hantera kriser, ansåg han.
– Centralbankerna övervakar istället för att agera proaktivt, de försöker hela tiden rätta till obalanserna när de redan har inträffat. Tillslut sätts de makroekonomiska verktygen ur spel, sade han.
William R White ansåg i ett tidigt skede att man skulle höja räntorna när krediterna rusade, för att tvinga bankerna att bygga upp en buffert för att använda i tuffare tider.
– Men räntorna hölls nere, kreditgivningen ökade ovanligt mycket, och spekulationer ledde till inflation och obalans i ekonomin. När bubblan sprack var väldigt många skuldsatta, sade han.
