Kommentar: "Regeringen ökar den ekonomiska osäkerheten"

I vårpropositionen framhåller Magdalena Andersson att budgetunderskottet kraftigt har minskat. Det stämmer, men i och med att konjunkturen har stärkts de senaste åren bör budgetunderskottet också minska. För att åstadkomma ett minskat budgetunderskott i tider av starkare konjunkturutveckling behövs inget ekonomiskt ingenjörskap. De högre skatteintäkterna och den lägre arbetslösheten som följer av ett förbättrat konjunkturläge gör att det finansiella sparandet av naturliga skäl stärks.

Mycket talar för att överskottsmålet kommer överges till förmån för ett balansmål i kommande omstöpning av det finanspolitiska ramverket. Detta innebär att finanspolitiken ska guidas av att de offentliga finanserna ska vara i balans i genomsnitt över konjunkturcykeln. Svenskt Näringsliv har länge argumenterat för att regeringen i ett reformerat finanspolitiskt ramverk ska styras av ett balansmål istället för dagens överskottsmål.

Regeringen prognosticerar ett svagt positivt konjunkturläge de närmaste åren, vilket enligt ett balanskrav innebär att de offentliga finanserna bör gå med överskott. Ett finanspolitiskt ramverk som leder till överskott i goda tider är nödvändigt för att upprätthålla trovärdigheten för svensk ekonomi och rusta Sverige för framtida konjunkturnedgångar.

En fortsatt hög trovärdighet för svensk ekonomi är av största vikt för det svenska näringslivet. Sveriges företag är beroende av att kunna finansiera delar av sin verksamhet och framtida investeringar till så låga kostnader som möjligt. Förutsägbara finanspolitiska spelregler som efterlevs av regering och riksdag skapar högt anseende på de internationella marknaderna och påverkar till stor del de finansieringskostnader som våra företag möter. Budgetdisciplin över konjunkturcykeln är härvidlag en viktig del för att bibehålla hög internationell trovärdighet.

För 2016-2017 gör regeringen bedömningen att det finansiella sparandet som andel av BNP kommer att sjunka och bli mer negativt, trots ett positivt BNP-gap. Detta är inte förenligt med det balansmål för statens finanser som finansministern själv indikerat att hon önskar se i ett reformerat finanspolitiskt ramverk.

Temporära kostnader i samband med det stora antalet asylsökande till Sverige 2015 anför regeringen som motivering till försvagningen av den offentliga sektorns finansiella sparande de kommande åren. Dessa temporära kostnader för förbättrad integration gör att det finansiella sparandet försvagas och att underskottet i de offentliga finanserna ökar.

Kostnaderna för integrationen behöver dock nödvändigtvis inte vara lika temporära som i regeringens beräkningar. Enligt SCB tar det åtta år innan hälften av flyktingarna har kommit i arbete. Om man ser på Migrationsverkets kostnader så beräknas de ligga på över 60 miljarder kronor per år under de kommande fem åren. Även andra offentliga myndigheter har den senaste tiden begärt ökade anslag som kan komma att permanentas kommande år.

Med kostnadsökningar som sträcker sig över längre perioder riskerar balansmål och ansvarsfull finanspolitik att undermineras ytterligare i kommande budgetpropositioner från regeringen. En sådan politik skapar inte trovärdighet. En avsaknad av tydliga styråror för finanspolitiken riskerar att sänka förtroendet för svensk ekonomi och vara skadligt för tillväxt och jobbskapande.

Utgiftstaket är en annan viktig del i det finanspolitiska ramverket. Utgiftstaket utgör en övre gräns för statsbudgetens utgiftsnivå. Utgiftstaken har ökat de senaste åren och i riksdagen har beslutats om ökningar om 117 miljarder kronor mellan 2016 och 2018. I samband med vårpropositionen bedömer regeringen nivån på utgiftstaken 2019-2020. Även här ökar nivåerna med ytterligare sammantaget 134 miljarder.

Regeringen skriver att de bedömda nivåerna på utgiftstaket medger en utgiftsökning som möjliggör de reformer som prioriteras i kommande budgetpropositioner. En sådan avisering av utgiftsdrivande politik de kommande åren riskerar att finansieras via högre skatter. Högre skatter på företagande och jobbskapande är negativt för den ekonomiska aktiviteten i det privata näringslivet och för samhället i stort.

Det är inte bara inom finanspolitiken som regeringen frångår eller tummar på de mål som man formulerat för sin politik. Regeringens egen prognos för arbetslösheten 2020 på 6,6 procent är med största sannolikhet långt ifrån den lägsta ur ett europeiskt perspektiv. Nu tillkommer troligtvis ytterligare arbetsmarknadspolitiska satsningar i kommande budgetar i takt med att vi närmar oss 2020. Det ska dock till väldigt mycket för att Sverige ska nå EU:s lägsta arbetslöshet på 4 års sikt.

Ambitiösa mål för den ekonomiska politiken är bra. Men utan en trovärdig politik som gör att man kan nå uppsatta mål kommer förtroendet för politiken att minska. Detta ökar i förlängningen den ekonomiska osäkerheten, vilket riskerar att dämpa investeringsviljan bland landets företagare och hämma den framtida tillväxten.