Under en hearing som arrangerades av Vårdföretagarna möttes experter från branschen, anhörigföreningar och fack för att reda ut begreppen. Idag upphandlas 20 procent av äldreomsorgen i Sverige, men det är mycket stora skillnader beroende på var i landet man befinner sig. I 180 kommuner är det mindre än 5 procent av äldreomsorgen som drivs av privata företag. Trots det hamnar dessa lätt i fokus när kvaliteten, eller snarare bristerna i kvaliteten, lyfts fram i media.
Siv Nordqvist på Vårdföretagarnas branschorganisation för äldreomsorg representerar 136 små och medelstora företag. Hon vill belysa de små omsorgsföretagens värde för hela branschen.
– Det är dessa företag som driver utvecklingen framåt genom att till exempel specialisera sig inom olika områden. Kommunerna och de större företagen behöver de små företagen för deras innovationskraft.
När det gäller upphandlingar så har hon en bestämd uppfattning om att de måste handla om kvalitet och inte pris.
– Kvalitetsupphandlingar är det bästa. Många kommuner har ingen aning om vad de betalar för.
Hon poängterar också att några av de verksamheter som kommunerna valt att lägga ut på privata utförare är sådana som är kända ”surdegar”, där det alltså varit problem även när boendet drev i kommunal regi. Så är till exempel fallet med det utskällda boendet Koppargården.
Även Annelie Nordström från fackförbundet Kommunal, som organiserar anställda inom både offentligt och privat driven äldrevård, tycker att den bild som media visar upp är orättvis.
– Oavsett utförare så är det fortfarande kommunpolitikerna som har ansvaret. Vi har nedgraderat politikernas roll i det här, de har mycket större ansvar än företagen som nu fått klä skott för det som händer.
Hon liknar situationen på Koppargården med att ”kommunen har beställt en Skoda men trott att de skulle få en Mercedes”.
– Det som fattas inom äldrevården är tid, bemanningen är för låg. Min bestämda uppfattning är att resurserna har minskat överallt inom äldreomsorgen.
Sabina Wikgren Ortstam från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, håller dock inte med om att resurserna till äldreomsorgen minskat.
– Frågan är snarare vad vi gör av pengarna. Kvaliteten korrelerar inte alltid med de insatta resurserna.
SKL har identifierat några framgångsfaktorer där den absolut största är att man sätter individen i fokus. En välutvecklad personalstrategi, samarbete över kommungränserna och bra uppföljning är andra viktiga faktorer.
Åsa Edman jobbar med den så kallade Upphandlingsutredningen där de tittat på rutiner kring upphandlingar, oavsett område. Hennes bild är att det krävs en större professionalism kring upphandlingar inom äldreomsorgen.
– Bara 25 procent av de upphandlande myndigheterna vi undersökte säger till exempel att de gör systematiska uppföljningar. Det är ett problem. När man sedan ställer frågan om vilka som upptäckt några brister i verksamheten är det samma 25 procent som svarar att de gjort det. Frågar man inte får alltså man inte veta, säger hon.
Stina-Klara Hjulström är förbundsordförande för anhörigorganisationen Demensförbundet. Hon har ett mer konkret tips till ansvariga kommunpolitiker.
– Jag skulle vilja utmana politikerna att komma och bo en vecka på ett demensboende. Då skulle de förstå bättre hur verkligheten ser ut.
