I en fullsatt lokal på en bakgata vid Stora Torget i Visby samlades en stor publik för att diskutera de bakomliggande orsakerna till att svensk lönebildning inte decentraliseras. Arrangörerna Nils Karlson, från Ratio och Camilla Frankelius, från Sveriges Ingenjörer inledde genom att presentera statistisk.
- Sju av tio arbetstagare har små eller begränsade möjligheter att påverka sin lön, berättade Nils Karlson från Ratio.
Därefter presenterade Nils Karlson ett antal anledningar till varför arbetstagarna upplever att de har så lite inflytande och vad som orsakar den tröga utvecklingen. Det handlar enligt Nils bland annat om föråldrade konflikter. Den modell som vi följer idag beslutades om 1928 och utgår från centrala beslut. Ytterligare anledningar är att man upplever att kostnaderna för att införa lokal lönebildning är för stora och att vissa har en rättviseföreställning, att man ska få lika lön för lika arbete.
Camilla Frankelius hade liknande erfarenheter, men räknade upp ett antal faktorer som hon identifierat som grundläggande för den motsträviga utvecklingen. Bland annat att det på kort sikt är för tidskrävande och att stora globala företag måste följa utveckling och regelverk i andra länder.
- Sveriges Ingenjörer har en stark tilltro till lokal lönebildning och att det kommer att vara ett viktigt verktyg för att lyfta alla delar av det svenska samhället, fortsatte Camilla Frankelius.
Med utgångspunkt i de punkter som arrangörerna presenterade ledde sedan Ann-Kari Edenius från Ratio en panel bestående av Maria Elinder, avtalsansvarig Sveriges Ingenjörer, Stefan Gardefjord, VD Logica, Stefan Löfven, förbundsordförande IF Metall, Anders Weihe, förhandlingschef Teknikföretagen och Eva Östling Ollén, VD SHR. En panel med många skilda perspektiv kring lönebildning.
Stefan Löfven var övertygad om att framtiden inte kommer att bestå av lokal lönebildning. Han hänvisade bland annat till att kvinnor missgynnas av lokala avtal genom att ingen central organisation då ansvarar för att agera mot de strukturella löneskillnaderna. På det påståendet fick Stefan Löfven kritik.
- Det är just genom individuell lönebildning som strukturella skevheter kan hanteras, kontrade Eva Östling Ollén.
Anders Weihe påpekade att det är för liten rörlighet på den svenska arbetsmarknaden och att det i sin tur innebär att företagen saknar incitament att aktivt arbeta med att behålla personal. Även mot detta invände Eva Östling Ollén med sin erfarenhet från hotell- och restaurangbranschen. Där ligger personalomsättningen på 40 procent.
- Individuell lön skulle kunna skapa större möjligheter för företagen att motivera och behålla bra medarbetare. Det som saknas är tid och större ekonomiska marginaler, konstaterade hon.
Även Nils Karlson gjorde inlägg i paneldebatten och beskrev sin syn på den svenska modellen. Han var övertygad om att den bidragit positivt inte minst i samband med finanskrisen, men att den samtidigt hämmar utvecklingen och försvårar framväxten av nya företag i Sverige.
- Det här är lönebildningens dilemma. Inom ramen för ansvarstagande och långsiktighet måste nya jobb kunna skapas, avslutade Nils Karlson.
