För näringslivet är möjligheten att vara konkurrenskraftigt grundläggande för den långsiktiga överlevnaden. Klimatpolitik som ställer tuffa krav är inga problem för näringslivet så länge den är konkurrensneutral och inte minskar möjligheten att konkurrera med omvärlden.
Det är däremot oroande när den förda klimatpolitiken skapar en allt mer ojämlik konkurrenssituation och höjda kostnader för företag inom en viss region, samtidigt som konkurrenter i andra regioner inte har motsvarande kostnader. I avsaknad av en global klimatpolitik riskerar den politik som förs av EU och Sverige att skapa en sådan situation, ökade kostnader relativt omvärlden leder till minskade investeringar i Europa.
För näringslivet är därför arbetet med att få fram ett globalt klimatavtal viktigt. Delvis för att EU inte ensamt kan klara globala klimatmål då EU endast står för 14 procent av de globala utsläppen, men kanske mest akut för att minimera risken för en snedvriden konkurrenssituation. I väntan på en mer global kontext är det därför ytterst angeläget att bevaka de samhällsekonomiska konsekvenserna av den europeiska klimatpolitiken noga.
Det höjs röster för att skärpa EUs klimatmål oavsett vad som händer i resten av världen - från minus 20 till minus 30 procent. Ett tufft klimatmål och högt pris på utsläppsrätter sägs vara drivkrafter för utveckling av ny teknik, nya företag och så kallade. ”gröna jobb”. Sambandet är dock tveksamt om det bara gäller en del av världsmarknaden och det kan snarare riskera att långsiktigt skada de ekonomiska förutsättningarna att lösa problemen i Europa.
För näringslivet har de redan befintliga klimatmålen lett till ökade kostnader – i dagsläget framförallt indirekt genom att klimatmålet har höjt priserna på el. År 2013 startar en ny period för EUs system för handel med utsläppsrätter som kommer att innebära att kostnaderna successivt ökar för europeisk industri. Ökade kostnader som minskar utrymmet för såväl forskningsinsatser som nyinvesteringar i Europa.
Vi tror att inte att vägen framåt för Europa och Sverige är genom enbart ytterligare ökande kostnader för näringslivet utan de måste kombineras med ökade stimulansåtgärder. Innovationskraften och nytänkandet inom näringslivet kan ge många av lösningarna till klimatfrågan. Stimulanser inriktade på forskning, teknisk utveckling och marknadsintroduktion av energieffektiv och klimatsmart teknik kan skapa nya lönsamma verksamheter för Europa. Men i slutändan måste efterfrågan på dessa produkter finnas, inte bara i Europa. För att nå dit måste en global klimatpolitik som sätter ett pris på växthusgaser komma på plats. Först då kan marknadsekonomins kraft utnyttjas fullt ut – ett pris på koldioxid ger rätt signaler och driver utvecklingen åt rätt håll.
Trots vissa framsteg i Cancún är frågan hur länge EU kan hålla fast vid sin nuvarande klimatpolitiska strategi synnerligen relevant. Det finns ett behov av att titta närmre på de mer långsiktiga strukturella effekterna av politiken. Hur mycket vi än instämmer det långsiktiga målet och behovet av att minska utsläppen av växthusgaser konstaterar vi att Europa inte kommer att ha råd att föra en klimatpolitik primärt fokuserad på att öka kostnaderna för koldioxidutsläpp, att ”gå före” utan att regionens viktigaste konkurrenter gör jämförbara åtgärder. Det för oss inte heller närmare någon lösning på klimatfrågan.
Målet, tydliga reduktioner av klimatpåverkande utsläpp ligger fast, men medlen måste upp till diskussion. Vi tror att fokus behöver skifta mot en strategi baserad på ökad stimulans av forskning, innovation och teknikutveckling. Vi är övertygade om att det ger större utväxling på längre sikt än dagens ensidiga prissättningspolitik.
Håkan Buskhe, vd för Saab och ordförande i den av Svenskt Näringslivs styrelse utsedda referensgruppen för energi, klimat och miljö
Maria Sunér Fleming, ansvarig för energi- och klimatpolitik på Svenskt Näringsliv
