Klimatförhandlingarna ska leda till ett nytt internationellt klimatavtal
som ska ta vid från och med år 2012 då Kyotoprotokollet löper ut. Hur är
läget i Durban?
– Efter en och en halv dag på plats kan jag konstatera att det är svårt att få
en total bild av läget när det är så många processer som pågår samtidigt.
Det är ju 16 000 delegater och observatörer och en lång rad parallella
processer att följa. Vissa möten är öppna för observatörer, men inte alla.
– Dessutom pågår en hel del informella möten och kontakter mellan delegationerna. Den svenska delegationen med klimatambassadör Anna Lindstedt i spetsen har med jämna mellanrum möten med svenska observatörer på plats. Likaså träffas näringslivets observatörer varje morgon för att hjälpa varandra att få en överblick.
Vilka är de viktigaste processerna, som du ser det?
– Som jag ser det är det två övergripande frågor som är viktigast. Dels
diskussionen om en fortsättning av Kyotoprotokollet med en andra period
efter utgången av den första i december 2012. Dels diskussionerna om
framtida åtaganden i en bredare internationell överenskommelse.
Hur går diskussionerna kring en andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet?
– Vad gäller Kyotoprotokollet sägs det att vissa framsteg gjorts, men
sanningen är ju den att flera av de som undertecknat Kyoto inte säger sig
vara intresserade av en fortsättning. EU och några få stater till är de som
är beredda att förhandla, men de vill se en fortsättning av Kyoto som en
tydlig del i en bredare överenskommelse.
– En viktig fråga för näringslivet är hur de så kallade flexibla mekanismerna kan fortsätta, d v s hur investeringar i utsläppsminskningar i utvecklingsländer kan genomföras i framtiden och tillgodoräknas dem som gör investeringen. Jag tror att det är en viktig del för att få privata näringslivet involverat i finansiering av utsläppsminskande åtgärder.
Hur går det med diskussionerna om ett bredare avtal?
– Att kunna se en ljusning i denna process, anser jag, är det viktigaste för
näringslivet i Europa, som redan har en relativt sett ambitiös
klimatpolitik. Från förhandlingsgruppen har ett omfattande dokument med
olika tankar släppts, men det finns många utestående frågor.
– Ett bra utfall är att det skapats en process för hur ett bredare avtal ska komma fram. Men länderna har olika åsikter om tidplanen. USA anser exempelvis att de löften som gavs i Köpenhamnsprotokollet till 2020 först ska utvärderas och att inget nytt avtal behövs förrän 2020. EU med flera vill driva på för att få fram något avsevärt snabbare.
