Energipolitiken är en viktig del av den svenska näringslivspolitiken. I efterdyningarna till kärnkraftsolyckan i Japan och det tyska kärnkraftsbeslutet har flera debattinlägg argumenterat för behovet av förändringar i den svenska energipolitiken.
En debatt om den långsiktiga utvecklingen av den svenska energipolitiken är något som Svenskt Näringsliv välkomnar. Med långsiktig menar vi ett perspektiv som sträcker sig längre än de närmaste decennierna. Vi har valt 2050 som riktmärke, en tidpunkt som också sammanfaller med EU:s långsiktiga klimat- och energipolitik.
Svenskt Näringsliv har två grundläggande frågor som utgångspunkt. Den första handlar om vilken struktur på näringsliv och samhälle i stort som vi tror är realistisk och önskvärd i detta tidsperspektiv. Den andra handlar om vilka funktionella krav detta samhälle kommer ställa på energisystemet - pris, tillgänglighet, tillförlitlighet och klimat- och miljöprestanda.
Sverige är unikt med sina naturresurser och vi har byggt upp ett starkt näringsliv kopplat till förädlingen av dessa, som miljö-, klimat- och resurshanteringsmässigt står sig väl i ett internationellt perspektiv. Den svenska industrin använder förhållandevis mer el – den i dagsläget mest effektiva energibäraren - än många andra konkurrentländer, men mindre fossil, klimatpåverkande energi. Förädling av råvaror kräver energi, men i även andra industrier har ökad automatisering och därmed ökad elanvändning varit en konkurrensfördel – en fråga om överlevnad i en hårdnande global konkurrens. Även delar av tjänstesektorn är i ökande grad beroende av el.
Vi oroas av att den konkurrensfördel Sverige har haft gällande elpriset är på väg att försvinna. Fram till finanskrisen hade elpriset på sju år dubblerats och elpriserna har ökat mer i Sverige än i andra länder. De senaste två åren har exempelvis elpriset i Sverige legat över det tyska elpriset under större delarna av året. Variationerna i elpris har ökat och kommer att öka än mer med väderberoende vindkraft. Om inget sker förefaller den långsiktiga trenden vara stigande elpriser och ökad volatilitet. Detta är ett stort bekymmer för ett näringsliv som behöver stabila och konkurrenskraftiga elpriser för att kunna planera kostsamma och långsiktiga investeringar.
Ur ett globalt miljö- och klimatperspektiv skulle det innebära en försämring om den industriproduktion som idag bedrivs i Sverige ersattes av produktion i andra länder. Det skulle i och för sig minska det totala el- och energibehovet i det svenska samhället, men till ett mycket högt pris för den svenska samhällsekonomin och med stora sociala konsekvenser. I grunden finns här en avgörande fråga till svenska politiker – vilken framtid är det ni vill ha? Våra energipolitiska val får stor och förmodligen avgörande betydelse för svaret.
Svenskt Näringsliv har i samarbete med ÅF och 4C Strategies genomfört en studie som syftar till att få en bild av förutsättningarna för den framtida svenska energiförsörjningen. Den ger samma resultat som flera andra studier. Fram till 2020 och 2030 prognostiseras ett ”elöverskott” som ska kunna exporteras, men vad händer därefter? I alla studierna är det ett baskraftbehov som måste fyllas på uppemot 70 TWh/år – det som genereras av kärnkraft idag.
Till 2030 är det framförallt väderberoende vindkraft, men även en hel del kraftvärme som prognostiseras. Kring kraftvärme, samtidig produktion av el och värme, finns det dock en del frågetecken när värmebehovet minskar i bebyggelsen till följd av ökad energieffektivitet. Om visionen om en halverad energianvändning i bebyggelsen till 2050 realiseras kommer möjligheterna till mer kraftvärme att vara begränsade i framtiden.
Vindkraftens egenskaper – de genererar el när det blåser - gör att det hela tiden måste finnas en bas i elsystemet och en backup. Det går inte att räkna med att vinden blåser de kalla vinterdagarna. Ekvationen måste gå ihop varje sekund och det behövs en tydlig komponent av baskraft i det svenska elsystemet. Vattenkraften kommer i högre grad att utnyttjas för att reglera vindkraften, så baskraft kommer att behövas.
Energieffektivisering nämns ofta som lösningen och är naturligtvis viktigt för bibehållen konkurrenskraft. Att vara energieffektiv ger dock inte ensamt konkurrenskraft. Det viktigaste är ändå att ha bra produkter, helst bättre än konkurrenterna. Investeringar i energieffektiviserande åtgärder får därför inte konkurrera ut investeringar och satsningar på produktutveckling och processrelaterade investeringar – då är det stor risk att konkurrenskraften minskar trots ökad energieffektivitet.
Den energiöverenskommelse alliansen gjorde 2009 baseras som vi ser det på en rimlig funktionsmässig utgångspunkt; baskraft, förnybar kraft och reglerkraft. Det är med oro vi ser vissa hävda att vi inte kommer att behöva någon baskraft i framtiden. Det borde vara enkelt att inse att energipolitiken måste utgå från grundläggande funktionskrav, så som det ser det ut i resten av världen. Klimateffektiv, hög säkerhet, stabilitet och konkurrenskraftighet är de viktigaste utgångspunkterna. En sådan bred politisk samsyn välkomnar vi!
Vi tror på en framtid där vi möjliggör en fortsatt utveckling av det vi är bra på, samtidigt som nya näringsgrenar kommer utvecklas. Detta skapar ett välmående, hållbart näringsliv som ger välfärd i Sverige. Vår fråga till dem som återigen är på väg in i diskussioner om enskilda tekniker och inte verkar se de långsiktiga konsekvenserna av energipolitiska val för Sverige – vad är det för framtidsbild ni ser? Det verkar inte vara samma som vi.
