Temablad Publicerad: 2009-04-07

Vad är ekodesign?

Vad vill Svenskt Näringsliv?

Vad vill Svenskt Näringsliv?
Att påskynda utvecklingen av energieffektivare produkter är i grunden positivt och direktivet har ett gott syfte. Däremot är det mindre självklart att de miljömässiga fördelarna väger upp den stora byråkratiska insats från myndigheter och företag som direktivet kräver.

Näringslivet bör göras delaktiga i processen med att utveckla direktivet och utforma de krav och kriterier som kommer att gälla. Transparens och öppenhet ska råda under processen. Särskilt för små företag är det svårt att ta del i beslutprocesserna.

Det är viktigt att ta tillvara hittills vunna erfarenheter i den kommande utformningen av direktivet. Man bör utvärdera genomförandeåtgärdernas utformning och effekt och detta bör göras innan direktivet utvidgas ytterligare.

Företagen behöver tid för omställning, administration och produktutveckling och detta måste ges hänsyn.

Samordning av de olika direktiv som angränsar till ekodesigndirektivet behövs.

Hur ser det ut idag?

Ekodesign handlar om att produkter som sätts på marknaden inom EU och som står för en försäljnings- och handelsvolym inom EU på mer än 200 000 enheter under ett år, ska uppfylla vissa krav på energieffektivitet och miljöprestanda. I nuläget omfattas bara energianvändande produkter, såsom kylskåp och glödlampor, men även energirelaterade produkter, som fönster och vattenkranar, kan komma att inkluderas. Syftet med direktivet är att främja EU:s inre marknad, att öka produkters energieffektivitet och minska deras övriga miljöpåverkan. Reglerna får inte äventyra ekonomi, säkerhet eller användbarhet varför reglerna gäller för energianvändande produkter inom EU och som tas in över EU:s gränser.

Lagen utökas efter hand med så kallade produktkrav eller genomförandeåtgärder för de olika produktgrupperna. Kraven baseras på livscykelanalyser och anger högsta tillåtna energianvändning och vilken information om produkten som måste vara tillgänglig. En tillsynsmyndighet ansvarar för att kontrollera att kraven följs. Den svenska regeringen har ännu inte utsett någon sådan myndighet, men Energimyndigheten förväntas få delar av eller hela tillsynsansvaret. Det är Energimyndigheten som är Sveriges representant i förhandlingarna om ekodesign och energimärkning. De bedriver sitt arbete i nära samarbete med Näringsdepartementet och med andra berörda myndigheter, som Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket.

Genom märkningar ska konsumenten förses med lättillgänglig information
På en mängd produkter finns idag en CE-märkning som garanterar att produkten uppfyller krav på säkerhet, hälsa och miljö. Framöver ska CE-märkning även stå för att eventuella ekodesignkrav är uppfyllda. Produkter som saknar CE-märkning får inte sättas på marknaden inom EU. Utöver ekodesignkraven finns det enligt ett annat direktiv (92/75/EEG) EU-krav på energimärkning av vissa energianvändande produkter. Hittills har den obligatoriska energimärkningen omfattat vitvaror, lampor och luftkonditionering (luft-luftvärmepumpar). Märkningen anger bland annat produktens energiförbrukning och ska göra det enklare för konsumenten att jämföra olika produkter gentemot varandra. För närvarande diskuteras ett förslag om att utöka energimärkningsdirektivet till energirelaterade produkter, alltså i likhet med direktivet om ekodesign. Det finns också ett antal frivilliga märkningar, som EU-blomman, Svanen och Energy Star, som ställer ännu högre krav på energieffektivitet. Syftet med märkningarna är att göra konsumenten medveten om energiåtgång, med andra ord driftskostnaden, under användarfasen. Det ska också stimulera tillverkare att producera mer effektiva produkter.

Stor potential för energibesparing
Ekodesign ska leda till att mindre energi förbrukas genom effektivare produkter. Ett exempel på en produkt som har potential att effektiviseras är digitalboxen, eftersom den ofta drar mycket el även då den står i stand-by läge. Genom en gräns för digitalboxars energiförbrukning i stand-by läge kan energiförbrukningen inom EU minskas med uppåt 9 TWh till år 2014, enligt beräkningar i EU:s förstudie. Detta leder i sin tur till kostnadsbesparingar och kan även leda till minskade utsläpp av koldioxid.

Snabba förändringar kräver att företag håller sig informerade
För tillverkande eller importerande företag är det viktigt att ta del av reglerna och hålla sig uppdaterad med den snabba händelseutveckling som sker inom EU. Företagens medverkan i utformandet av produktkraven är viktig. Företag vars produkter redan nu uppfyller kraven har ett försprång som kan ge konkurrensfördelar. Tidsaspekten är kritisk eftersom lagkrav snabbt måste omsättas i praktiken hos företagen. Energimyndigheten ger företag möjlighet att medverka i diskussioner om förordningsförslagen och tar emot synpunkter. Tidplanen för branschmöten finns på Energimyndighetens hemsida.

En kvarstående frågeställning kring detta relativt nya direktiv är hur kvalitetssäkring av marknadskontroll kommer att göras. Varje land ansvarar för att ha en fungerande marknadskontroll. Det finns dock en risk för att detta inte kommer att fungera lika bra inom alla medlemsstater vilket i sin tur skulle kunna leda till att produkter behandlas olika i olika medlemsstater. Denna problematik är uppmärksammad och inom EU finns en ambition att minimera risken till exempel genom samarbeten över gränserna.

Direktivet om ekodesign har tydliga gränssnitt mot annan lagstiftning, såsom energimärkning, RoHS, WEEE-direktiven, men hur lagarna står i relation till varandra är fortfarande otydligt. Det är viktigt att begrepp som leverantör, importör och liknande får en gemensam definition som gäller för samtliga lagtexter.