Klimatförändringarna är i fokus i debatten, och mycket har gjorts och görs. Vi i näringslivet är beredda och villiga att fortsätta. Men vi behöver arbeta tillsammans med politiker och sätta upp realistiska mål som ger verkliga minskningar.
Svenskt Näringsliv anser att det svenska klimatmålet måste harmoniera med vårt internationella åtagande. Att EU redan nu skulle binda upp sig kring ett ensidigt mål om 30 procents minskning till 2020 utan att ta hänsyn till internationella förhandlingar förefaller vara en överbudspolitik som kan stå Europa dyrt.
En fortsatt tuff europeisk klimatpolitik kostar konkurrenskraft för tillverkningsindustrin främst i form av högre elpriser som slår hårt på den energiintensiva industrin. Upprättar vi ett EU-mål är det detta vi kommer att följa inom Europa. Svenskt Näringslivs bedömning är att det svenska arbetet i nuläget måste inrätta sig på den bredare internationella arenan. Det är där vår politik kommer att göra skillnad.
Beroende på hur ett klimatmål utformas kommer det att påverka svensk samhällsekonomi. Att nå ett mer klimateffektivt samhälle kostar pengar, men det kan göras mer eller mindre kostnadseffektivt. Vi från näringslivet efterlyser en större effektivitet jämfört med det nuvarande svenska klimatmålet.
Idag tar målet varken hänsyn till att vi ingår i ett internationellt handelssystem eller till möjligheten att använda sig av andra så kallade flexibla mekanismer som finns i Kyoto-avtalet. Dessa investeringsmöjligheter är ett sätt att få med utvecklingsländerna i klimatarbetet.
Klimatmålet påverkar också industristrukturen, var investeringar hamnar och framtida jobb. I vilken takt ska vi i Sverige gå jämfört med EU och resten av världen? Vi måste hålla i minnet att Sverige har bland de lägsta koldioxidutsläppen per capita och BNP av OECD-länderna. Vi har därmed en unik fördel: vi har en effektiv industri och gör miljönytta om vi kan öka vår produktion i Sverige. Vi har en elproduktion som främst är uppbyggd av vatten-, kärn- och biokraft. Dessa energislag bör fortsatt utvecklas. Ökar vi elproduktionen i Sverige och exporterar el skapas också miljönytta.
Genom att systemet med handel med utsläppsrätter införts sedan 2005 för industrin och kraftsektorn omhändertas stora delar av utsläppen i Europa. Den fortsatta politiken bör se till helheten och analysera möjligheterna i de övriga sektorerna, som bebyggelse- och transportsektorn. I Sverige är trenden inom bebyggelsesektorn mycket positiv – minskningen av oljeanvändningen är dramatisk genom en ökad fjärrvärmeanslutning och effektiva värmepumpar.
Däremot är transportsektorn den svåra och stora utmaningen. Sverige är ett stort land som ligger långt från marknaderna, samtidigt är vi ett av de mest exportberoende länderna. Transporterna är avgörande. Ökade kostnader på transporter riskerar att slå kraftigt på svensk exportindustri. Därför är det viktigt att utforma effektiva transportlösningar som också ger miljönytta. Svenskt Näringsliv anser i motsats till regeringen att det är för tidigt att definitivt säga att transportsektorn ska in i utsläppshandeln. Det måste analyseras och övervägas noga.
Det höga oljepriset ger just nu en ordentlig teknikskjuts inom transportområdet. Genom ytterligare forskning finns möjligheter att få in nya produkter på marknaden. Vi måste hitta former som stimulerar till användning av ny teknik utan att öka pålagorna för industrin och hämma tillväxten.
Vi kan kanske visa oss duktiga och minska utsläppen i Sverige – men det ger oerhört lite i ett globalt perspektiv om vi inte får med oss övriga världen. Näringslivet behöver redan nu en stark tilltro till en kommande bred internationell överenskommelse efter 2012. Vi vet vad vetenskapen säger och vi förstår att det krävs dramatiska minskningar. Men Sveriges konkurrensförmåga klarar inte att gå före i Europa med en tuff klimatpolitik alltför länge. Övriga regioner måste haka på!
