Att ha rätt och att få rätt

Kommentar |  Värdegrunden för individuell frihet och företagande behöver stärkas. Därför måste näringslivets opinionsbildning ta steget från att ha rätt till att få rätt.

Det är upp till bland annat Svenskt Näringsliv att påverka såväl regeringspartiernas anhängare som oppositionspartiernas anhängare hur en bättre företagarpolitik ska se ut, hävdar Janerik Larsson i sin artikel.
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX

Inför det senaste riksdagsvalet fick jag ofta frågan vad jag tyckte om de ”nya moderaterna”. Det svar jag ofta förväntades ge var kritiskt eftersom moderaterna släppt en del av de ståndpunkter som finns högt på listan över många företagares förslag på åtgärder som förbättrar företagsklimatet.

Och visst kan jag personligen beklaga att företagsklimatet inte förefaller vara en särskilt prioriterad fråga för regeringen. Att jobbpolitiken fokuserar så enögt på utbudet av arbetskraft, snarare än på dem som ska anställa. Och att arbetsmarknadens regelverk, i motsats till så mycket annat, hittills verkar närmast fredat från reformer.

Men mitt svar när jag fick frågan var detta: ”Politik handlar om att maximera andelen av 349 riksdagsmandat. Det är ett nollsummespel. Hur framgångsrika de nya moderaterna är avgörs på valnatten.”

Vi har nu en regering ledd av Fredrik Reinfeldt. Det är svaret på frågan. Han fick rätt. Det han gjorde var rätt.

De som kritiserar m-politiken eller regeringspolitiken må ha rätt men det är politikernas bedömningar som gäller. Nästa avvägning kommer således på valnatten i september 2010.

Ur ett idépolitiskt perspektiv kan man givetvis kritisera m-partiet eller regeringen. Men det är faktiskt upp till bland annat Svenskt Näringsliv att påverka både regeringspartiernas anhängare och oppositionspartiernas anhängare hur en bättre företagarpolitik ska se ut.

För oss som inte är politiker räcker det inte med att ha rätt. Vi måste också sträva efter att få rätt. Och för att få rätt måste vi nå ”politikernas chefer” det vill säga allmänheten. Det räcker inte med att kritisera riksdagspolitikerna – ty de gör sina bedömningar utifrån målet att maximera väljarstödet i september 2010.

Men, brukar det invändas, är det inte vad som är bäst för Sverige som ska gälla? Jovisst, men det finns ingen demokratisk politiker som inte också tänker på effekten i val. Vi har fyraåriga mandatperioder för att ge politikerna andrum innan de ska få väljarnas dom igen. Det är en vettig ordning.

Jag har följt näringslivets opinionsbildning sedan 60-talet. På 70-talet handlade mycket om att hantera följderna av den vänstervåg som svepte över västvärlden 1968. På 80-talet utkämpades löntagarfondsstriden, vars framgångsrika resultat kom att få mycket mera vittgående konsekvenser än de flesta än idag tycks vara medvetna om. Kommunismens fall 1989 betydde givetvis oerhört mycket, men tillsammans har dessa faktorer, och säkert andra också, skapat en samling i mitten i synen på företagande och marknadsekonomi som få torde vågat drömma om på 70-talet.

EU-medlemskapet var en viktig milstolpe och den socialdemokrati som återfick makten 1994 har fört en på många sätt oändligt mycket näringslivsvänligare politik än vad som skulle ha varit tänkbart på 70-talet, ens av de borgerliga regeringarna i slutet av decenniet.

Det betyder inte att uppdraget är slutfört. Men man måste ha perspektiv på både bakslag och framgångar. Den värdegrund som finns i dagens Sverige vad gäller individuell frihet och företagande behöver stärkas – men i ett längre tidsperspektiv finns det all anledning att konstatera att det går att ta steget från att ha rätt till att få rätt. Det gäller både näringslivets opinionsbildning och politiker i alla läger.

Janerik Larsson

Vi arbetar med

Nyheten anknyter till följande frågor och projekt:

• Sverige behöver fler företagare