På DN Debatt kan man idag läsa ITPS-utredarna Sandro Scocco och Lars Fredrik Andersson som argumenterar för att satsningar på att få upp nyföretagandet är skadliga för tillväxten.
För att stödja sin tes hävdar man att antalet företag i Sverige är relativt stort i förhållande till befolkningen och att nyföretagandet ligger på en genomsnittlig nivå. De har fel på båda punkterna.
Skilda företagsformer och skatteregler påverkar beteendet att registrera företag. Att jämföra företagande mellan länder är därför komplicerat. Det mest jämförbara sättet är att utgå från enkätundersökningar där befolkningen själva får svara på om de är företagare eller inte.
Denna metod tillämpas i SCB:s arbetskraftsundersökningar som ger ett mått på antalet egenföretagare och av Global Entrepreneurship Monitor (GEM) som ger ett mått på nyföretagandet.
I båda dessa mätningar hamnar Sverige lågt i en internationell jämförelse. När det gäller antalet företagare i förhållande till arbetskraften ligger vi klart under genomsnittet i EU-15 och när det gäller nyföretagandet ligger vi näst sist av de 16 EU-länder som ingår i mätningarna. Vi är alltså svältfödda på företag i Sverige och då särskilt nya företag.
Att helt bortse från den här statistiken är inte seriöst när man ska bedöma omfattningen på företagandet och nyföretagandet i Sverige.
Förutom att utgå från en felaktig världsbild om nyföretagandets storlek stödjer sig debattörerna även på det faktum att det i vissa branscher är en låg produktivitet på de nystartade företagen.
Men produktivitet är inte liktydigt med tillväxt. En del av de nya företag som startas gör det för att ge sysselsättning. Därför tenderar regioner med hög arbetslöshet att ha fler små företag. Dessa må ha låg produktivitet ibland, men de bidrar till ökad sysselsättning och därmed till bättre tillväxt. Ett exempel är branschen som inkluderar företagstjänster där enligt ITPS företag som lades ned under perioden 1997-2003 hade en högre produktivitet än de som startade.
En mer uppmärksam granskning hade fått debattörerna att förstå att detta beror på att flera större konsultföretag med hög produktivitet gick under i lågkonjunkturen 2001. Många konsulter startade då eget i stället för att stämpla, även om de ofta tjänade mycket mindre då. Självfallet var det bättre för tillväxten att de blev egenföretagare än att de blev arbetslösa.
ITPS har också fel på andra sätt. Nya företag behöver en tid, ofta flera år, för att komma igång ordentligt. Att de har låg produktivitet i början säger således inget om deras betydelse för branschens produktivitetsutveckling på sikt. De flesta andra studier finner att nyinträde av företag, när deras mer långsiktiga betydelse har beaktats, står för huvuddelen av produktivitetstillväxten.
Som statlig myndighet brukar Institutet för tillväxtpolitiska studier presentera seriösa och tänkvärda utredningar. Det vore synd om man nu började tumma på det och istället reducera sig till att bli en plattform för debattörer.
