En färsk studie bland amerikanska arbetslösa av Alan Krueger vid Princeton och Andreas Mueller vid Stockholms universitet visar hur jobbsökartiden krymper för varje dag som arbetslösheten pågår. Samtidigt ökar missnöjet med det egna livet och är som intensivast just under jobbsökandet.
I Sverige finns inte exakt motsvarande siffror. Vi bad Arbetsförmedlingen räkna fram hur mycket tid en arbetslös lägger på att hitta jobb. För de som varit arbetslösa i tre månader eller mer så uppgår tiden endast till 1 timme och 15 minuter per dag.
Det betyder att många arbetslösa knappt ägnar någon tid alls åt jobbsökande. För många kan det vara ödesdigert. Långvarig arbetslöshet drar, enligt flera studier, ner inkomster och jobbchanser under resten av livet.
Hos svenskar i allmänhet är motivationen att söka arbete normalt stark. I en ny intervjuundersökning som vi låtit United Minds göra ansåg de 1080 medverkande i snitt att man borde satsa 4,5 timmar per dag på att söka arbete.
En initial vilja att satsa flera timmar per dag på arbetssökande ersätts alltså hos de om varit utan jobb mer än tre månader av ett uppgivet sökande på bara en dryg timme.
Vi vet också att runt var tionde ungdom i Sverige vare sig har jobb eller är i utbildning, men inte räknas som arbetslös eftersom de inte längre söker arbete.
Uppgivenhet bland arbetslösa är ett problem även för arbetsgivare. Många arbetslösa har såväl utbildning som gedigen erfarenhet. Paradoxalt nog misslyckas ändå arbetsgivare ofta med rekryteringen. Mismatchen mellan arbetslösa och frustrerade arbetsgivare med obesatta vakanser blev rekordstor förra året. Det hjälper naturligtvis inte om fler ger upp innan de hittar just det jobb som de är kvalificerade till.
För unga och personer med utomeuropeiskt ursprung är arbetslösheten dessutom mycket hög även i en god konjunktur. Studier av långtidsarbetslösa unga under 1990-talskrisen visar att en stor andel fortfarande dras med sviterna av detta i form av depression och utanförskap. Mycket talar således för att allt fler riskerar att hamna i långvariga problem.
Det är därför helt orimligt att fortsätta som om arbetslinjen vore fullbordad.
En av de få åtgärder som statistiskt har positiva effekter, särskilt för grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, är ett väl fungerande företagsklimat.
I kommuner som förbättrar byråkratin gentemot företagen, skapar samarbeten mellan skolor och näringsliv samt värnar om kvalitet och transparens i konkurrensutsättning, ökar inte bara sysselsättningsgraden allmänt. Särskilt gynnas utomeuropeiska invandrare, ungdomar och andra grupper som lätt hamnar utanför.
En annan viktig arbetslinjereform är mer inriktad på att upprätthålla jobbsökande även efter en periods arbetslöshet. Om en arbetslös ska lyckas räcker det inte att leta i jobbannonser inom ett yrke och arbetsmarknadsområde. Många som hittar jobb gör det genom att kontakta arbetsgivare där ens kompetens kan tänkas passa även om de inte har annonserat.
Arbetsförmedlingen har misslyckats med att förklara vad som förväntas av de arbetslösa, att motivera till att söka jobb mer aktivt och utanför de uppenbara vägarna samt att entusiasmera när det känns svårt och jobbigt.
En del av lösningen är att konkurrensutsätta arbetsförmedlingen och ge arbetslösa möjlighet att vända sig till de förmedlare som är framgångsrika. Ett helt konkurrensutsatt arbetsförmedlingssystem där aktörer med olika arbetssätt konkurrerar på lika villkor och erbjuder arbetssökande alternativ finns i Australien och fungerar väl.
På arbetsmarknaden förändras förutsättningar ständigt. Det kan en lösning som bygger på ett monopol och regleringsbrev aldrig möta
Med ett gott företagsklimat och en modern arbetsförmedling som ersätts för kvalitet och resultat kan livsutsikterna för många som hamnar i långvarig arbetslöshet förbättras dramatiskt.
