Mona Sahlin vill hjälpa ungdomarna genom att förmå alla S-styrda kommuner i landet att ta emot ungdomar som sommarjobbare. Det är bra att unga ges möjligheten att sommarjobba, så inget ont om ambitionerna. Problemet är bara att Sveriges kommuner brukar ta emot runt 30 000 sommararbetande ungdomar per år. 2009 var vi visserligen drabbade av lågkonjunktur men det såg inte märkvärt bättre ut under högkonjunkturens 2007 heller. Kommunerna behöver femdubbla antalet sommarjobb om problemet med ungdomsarbetslösheten ska lösas.
Hos landets företag sommarjobbar mellan 80 000 - 100 000 ungdomar varje år. Över 80 procent av alla sysselsatta unga mellan 15-24 år jobbar också inom privat sektor, medan endast 15 procent jobbar i kommunerna. Ser man specifikt till unga i gymnasieåldern så är mönstret ännu tydligare. Företagen är helt enkelt betydligt bättre på att ta tillvara unga människors potential.
Vad som skulle behövas från politiskt håll är ett tydligt fokus på åtgärder som ger företagen bättre möjligheter att anställa. Det är tyvärr ett perspektiv som nästan fallit bort från den politiska debatten idag.
Problemet är att ungdomar har svårt att få jobb och sedermera löper en förhöjd risk att bli uppsagda. Det vore mycket intressant att se vad Socialdemokraterna vill göra åt det problemet. Men istället fokuserar man alltså på sommarjobb i kommunerna, och utöver detta 100 000 andra nya jobb samt lärlingsplatser och traineeplatser. Allt inom offentlig sektor.
För en utomstående är det svårt att avgöra vad som egentligen skiljer Socialdemokraternas lärlingsplatser och traineeplatser i välfärden från alliansens 65 000 praktikplatser på statliga myndigheter. Båda varianterna verkar kosta mer än de smakar.
Det är ingen överdrift att konstatera att företagen är bättre på att hjälpa ungdomarna till en meningsfull sysselsättning. Därför kan man fråga sig varför allt krut satsas på att förmå kommunerna att hitta på sommarpysslor. Istället bör man börja lyssna när företagen berättar vad som är problemet, när de beskriver hur bl a höga ingångslöner och ett strikt anställningsskydd står i vägen och dämpar anställningsviljan. Den typ av kosmetiska åtgärder som nu föreslagits av Socialdemokraterna riskerar mest att överskugga den verkligt intressanta debatten, nämligen varför inte fler jobb skapas i privat sektor.
