När vi går in i ett nytt år så saknas det inte utmaningar för Sverige. Ekonomisk oro i omvärlden har gjort att de flesta bedömare tror på en mycket låg tillväxt för Sverige i år. Hjulen i ekonomin snurrar saktare och fler avvaktar med investeringar och affärer.
Det som bekymrar mig mest är dock den höga arbetslösheten bland unga. Sverige har länge haft en ungdomsarbetslöshet som ligger över snittet för EU. Under november var drygt 119 000 ungdomar i åldern 15-24 år arbetslösa. Detta motsvarar en relativ arbetslöshet på drygt 20 procent. Den höga ungdomsarbetslösheten beror dock inte i första hand på den svaga ekonomiska utvecklingen, ungdomsarbetslösheten var hög även under den senaste högkonjunkturen. Under andra kvartalet 2008, innan finanskrisen slog till, var 25,1 procent arbetslösa.
Detta är ett dubbelt misslyckande. För det första innebär det självklart stora problem för alla de unga som inte tidigt kommer in på arbetsmarknaden. Det finns en uppenbar risk för att de som under en lång period hamnar utanför arbetsmarknaden som unga kommer få det svårt att ta sig in även senare. De riskerar att aldrig får chansen att bidra med sitt arbete och att inte få möjligheten till en bra löneutveckling i livet. Det slår givetvis mot deras möjligheter att försörja sig själva och sina familjer men också mot den pension de får när de blir äldre.
Men det är ett misslyckande också ur samhällsekonomiskt perspektiv och det har vi inte råd med. Sveriges demografiska utmaning och den hårda internationella konkurrens vi är utsatta för förutsätter att alla som kan arbeta också gör det. Det är bara så vi kommer att ha råd att finansiera den gemensamma välfärden i framtiden utan att behöva stora skattehöjningar eller nedskärningar.
Det är oroande att det finns så få ljusglimtar för landets unga. Vi riskerar att förlora flera generationer som aldrig kommer att få ett rejält fäste på arbetsmarknaden. Alla politiska partier talar om att arbete är viktigt och har egna recept för det som kommit att kallas för en arbetslinje. Det är givetvis bra, men samtidigt måste det vara ett misslyckande för politiken när man inte får bukt med ungdomsarbetslösheten, oavsett om det är högkonjunktur eller lågkonjunktur. Uppenbarligen träffar inte de politiska åtgärderna rätt, de unga förblir de arbetslösas generation oavsett insatser.
Under 2012 borde dessa frågor stå i fokus. En arbetsrätt med rötterna i 70-talet skapar trösklar in för dem som står utanför och höga ingångslöner gör att många arbetsgivare inte är beredda att ta risken det innebär att anställa någon ung och oerfaren. Vi har ett ansvar för att se till att ingångslöner inte skapar trösklar och att de diskussioner vi kommer föra under våren med LO och PTK blir konstruktiva. Men regeringen och oppositionen borde också ta dessa frågor på större allvar. Det är inte enkelt. Men det är uppenbart att vi har stora brister i utbildningssystemet som gör att unga inte får den kunskap och kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden.
Det positiva är att vi vet om dessa systemfel och att det faktiskt går att göra något åt dem. Det är inte enkelt och det kommer kräva politiskt mod och en idé om att Sverige faktiskt kan bli ett bättre land för kommande generationer. Men det är dags att börja ta detta – Sveriges största – samhällsproblem på allvar. Skolan måste ge bättre kunskaper, matchningen på arbetsmarknaden måste fungera bättre och lönebildning och regelverk får inte skapa trösklar.
Vi är beredda att bidra. Det är idag nästan enbart de växande företagen som anställer unga och när jag träffar våra medlemsföretag märker jag att många skulle vilja anställa ännu fler. Ge dem den möjligheten. Företagsamheten är nyckeln till framtiden. Ta det politiska ansvaret och genomför de framtidsinriktade reformer som behövs för att bryta med decennier av hög ungdomsarbetslöshet.
