Nygammalt slott väcker starka känslor

Utbyteskorrespondenterna |  Lagom till första advent kom nyheten att Berlin ska få tillbaka sitt gamla stadsslott. Förslaget har diskuterats ivrigt de senaste åren men beslutet kom ändå oväntat och väckte starka känslor bland Berlins invånare, skriver Svante Guterstam i Berlin.

Slottsplatsen idag.

Den plats som uppmärksamheten riktas mot ligger på ”Museuminsel” och är något av Berlins historiska hjärta. Från den ståtliga stadsporten Brandenburger Tor löper paradgatan Unter den Linden, kantad av palats, till denna plats. I början av 1800-talet gjorde den preussiska stadsarkitekten Karl Friedrich Schinkel slottet ännu ståtligare genom att utmed dess framsida anlägga den gröna oasen Lustgarten. Tillsammans med Berliner Dom och Alte Museum ramade slottet in denna kvadratiska park. Lustgarten är fortfarande en välbesökt plats men sedan ett par år gapar dess ena sida tom. Slottsplatsen består idag av en sandgrop, betongskrot och grävskopor.

Stadslottet stod osannolikt och illa tilltyglat kvar efter bombningarna i andra världskrigets slutskede. Men det var så stötande för den nya DDR-regimen att de 1950 fick nog och jämnade slottet med marken. Istället byggde man Palast der Republik vars arkitektur och funktion bättre stämde överens med regimens ideal. Byggnaden fungerade som parlament men innehöll även en konsthall, en bowlinghall, restauranger och kaféer.

Efter den tyska återföreningen och murens fall konstaterades att Palast der Republik innehöll mycket giftig asbest och den gick därför samma öde till mötes som sin föregångare. Beslutet var kontroversiellt och skapade protester.

Men även beslutet att det gamla slottet ska rekonstrueras är kontroversiellt. Ett argument är att en ny byggnad med rekonstruerade barockfasader inte är detsamma som ett barockslott. Detta är förvisso sant men det finns många exempel på rekonstruktioner som betraktas som lyckade. Gamla stan i Warszawa är ett sådant, liksom flera av palatsen längs Unter den Linden. Vad som skiljer dessa platser från slottsplatsen är att de lämnade efter sig tomrum som aldrig kom till användning eller fick någon ny innebörd. Slottsplatsen däremot har redan en ny historia och en annan betydelse för Berlins invånare.

Många som är skeptiska kommer föga förvånande från det forna Östberlin. För dem var rivningen av Palast der Republik minst lika obegriplig som rivningen av slottet en gång måste ha varit för den tidens berlinare. Femtiotalets berlinare fick se sin sönderbombade stad även förlora Europas kanske vackraste barockslott. Östberlinarna fråntogs en omtyckt mötesplats med ett stort utbud av kultur och nöjen.

En fråga som uppstått är hur det nygamla stadsslottet ska uppfattas. Vad ska det symbolisera och vilken sorts nationell identitet ska det uttrycka? För alla som upplevt eller känner till historien är ett nytt slott ologiskt och saknar sammanhang. De som inte gör det riskerar, om rekonstruktionen är tillräckligt välgjord, att ledas in i tron att det här verkligen är det gamla slottet. Då förträngs den extrema och svåra historia av nazism och kommunism som inte får falla i glömska.

Flera andra symboliska byggnader i Berlin uttrycker ett tydligt ett budskap. Det nya parlamentet, som sträcker sig över floden Spree, knyter symboliskt ihop öst med väst. Riksdagshusets nya glaskupol står för transparens och demokrati. Frågan har nu väckts hur ett nygammalt preussiskt slott kommer att uppfattas i framtiden.

Svante Guterstam

Vi arbetar med

Nyheten anknyter till följande frågor och projekt:

• Utbyteskorrespondenterna