Ett stenkast från den förmögna stadsdelen Leblon, där jag bor för tillfället, ligger Rocinha, den största favelan i Sydamerika. Sedan 1950-talet har Rocinha utvecklats till ett enormt slumområde med stor fattigdom och olagliga bostäder. Husen är byggda ovanpå varandra utan några som helst hänsyn till eventuella byggstandarder. El, tv eller Internet är för dyrt för de flesta, men mot en muta kan installatören tjuvkoppla.
Leblon är en helt annan värld. Leblon har de högsta markpriserna i Sydamerika och här bor de förmögnaste i Rio. Det finns lyxiga saluhallar, butiker med internationella designermärken och flotta restauranger. Att det två områdena ligger så nära varandra tydliggör ojämlikheten som präglar Brasilien idag.
Brasilien är ett av de fyra s.k. BRIK-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina). I en studie utförd av Goldman Sachs spås Brasilien vara bland de sex största ekonomierna i världen 2050. Enligt studien kommer landet att gå från att vara världens tionde till världens fjärde starkaste ekonomi under tidsperioden. För att nå dit måste dock förbättringar inom en rad områden ske. Brasilien måste bekämpa den omfattande korruptionen, öppna handeln (importskatten ligger på cirka 100 procent) och minska på statens utgifter. Dessutom måste kvaliteten på den allmänna grundskoleutbildningen höjas. Eftersom skolornas undervisning inte håller måttet får de som inte har råd med privatskola svårt när de ska söka in på de statliga universiteten. Konkurrensen är stenhård.
Jag hoppas att Brasilien kan ta tag problemen men många av mina brasilianska kompisar verkar pessimistiska. De tror att den omfattande korruptionen och den utbredda kriminaliteten är svåra att stoppa. Våldet har ett så starkt fäste, menar de.
Nyligen läste jag att Rio de Janeiros polis står för en femtedel av alla mord i staden, det är lika med två mord per dag. Dessa skrämmande siffror gjorde att jag bättre förstod den hopplöshet som många människor här känner.
