Än så länge vet vi inte vad President Obamas utlovade jättepaket kommer att innehålla, men målen att rädda snart sagt varje företag och jobb är långtgående. I Sverige talar många röster för att staten ska ta över bilindustrin.
Socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros förordar att AP-fonderna ska gå in som ägare. Rolf Wolff, rektor för Handelshögskolan i Göteborg, vill också att staten ska ta över, för det finns enligt honom inga belägg för att staten är en dålig ägare. I ett tal i Europaparlamentet förordade Nicolas Sarkozy att Europas stater ska inrätta fonder som ska köpa upp europeiska företag, en sorts kapprustning i socialisering.
Detta är en klassisk diskussion. I Sverige finns likheter med varvsdebatten. Sverige var en av världens största skeppsbyggare, men fick allt svårare i konkurrensen. Staten tog över varv och subventionerade med miljarder. I mitten av 1980-talet var det mesta ändå borta.
Det finns mycket starka argument mot att staten äger företag, förutom att det sällan går att annat än fördröja näringslivets strukturella omvandling – till hög kostnad. Finanssektorn måste ses som en avgränsad företeelse, eftersom den är hjärtat i ekonomin.
Staten är, för det första, den som stiftar lagar som alla måste följa. Ska den som bestämmer reglerna också vara spelare? Riskerar verkligen inte reglerna då anpassas till att gynna de egna spelarna?
Statliga företag kommer sedan att konkurrera med privata företag. Men de statliga – och de kommunala – företagen har alltid tillgång till överlägsna resurser. Fråga Jens Spendrup hur det var att konkurrera med statliga Pripps med en marknadsandel på 70 procent!
Och vad gör de statliga företrädarna egentligen med ägandet? Staten har tagit sig rätten att förfoga över våra pensionspengar. Bryr de sig bara om att vi ska få god avkastning? Nej, ibland dyker politiska mål också upp, som Thomas Östros så väl illustrerade.
Staten har också begränsade resurser. I dagsläget växer budgetunderskotten i olika länder lavinartat. Bör inte staten fokusera på sina kärnuppgifter och få dem rätt?
Av dessa skäl är det uppenbart att staten är en dålig ägare. Till det kan läggas att ökat statligt ägande innebär maktkoncentration. Och när staten tar över i ett land måste andra följa efter, i en dålig spiral.
Vi behöver inte åka så långt österut för att se att det är skillnad om staten äger allt eller om det finns många privata ägare, vars företag konkurrerar fritt. Ta bara alla gamla statliga flygbolag i västra Europa, som inte klarar den nya konkurrensen.
Många har det svårt i kristider, men det blir inte bättre av att staten tar över företagen. Staten har en roll i att hålla ett gott företagsklimat och kan i kristider tidigarelägga viktiga reformer och satsa på investeringar.
Men någon bra företagare blir staten aldrig. Och förändring i näringslivet kan staten inte heller hejda.
Johnny Munkhammar
