Vi som jobbar i företag eller för företagsamheten har nog alltid lite av otålighet i oss. Att stå kvar på samma fläck eller att acceptera sakernas tillstånd känns som att gå tillbaka. Vi vill hellre blicka framåt och verka för förändringar.
Ändå tror jag att våra egna årskrönikor, tillbakablicken vid ett årsskifte, kan vara nyttiga. Och när jag summerar, så tycker jag att det finns mycket att både vara nöjd med och att lära av.
Vår Kris- och framtidskommission, tillkommen i ett skede då mycket verkade stillastående och med tätnande orosmoln vid horisonten, har slutfört sitt arbete. Med hjälp av många företagare, experter och kunniga betraktare av både omvärld och Sverige-scen, har mycket kunnat benas ut. Våra möjligheter syns klarare och förändringsagendan har blivit tydligare.
En viktig bonuseffekt av kommissionens arbete är den uppmärksamhet kring företagsamhetens frågor som vi fått i media och bland politiska beslutsfattare. Mer om detta strax.
Den som gör en resa har oftast något att berätta
Jag tycker att det är viktigt att lyfta blicken och se vad vi kan lära av andra. Vi har själva åstadkommit många bra saker och format ett bra samhälle, men att för ett ögonblick tro att allt är ”made in Sweden” är förmätet. Många av de reformer som det svenska samhället har sett har hämtat inspiration från annat håll, eller blivit en nödvändighet beroende på utvecklingen i omvärlden.
Jag minns stämman i Svenskt Näringsliv i maj, då folkpartiledaren Lars Leijonborg med entusiasm och karisma talade om och visade film från en resa i Kina och Sydostasien. Den erfarenheten för han nu med sig i arbetet med att leda det viktiga Globaliseringsrådet.
För min del minns jag en resa till Kina under våren. Jag träffade kinesiska entreprenörer som nyss lämnat en ganska eländig tillvaro för att nu sälja till hela världen. De inspirerar hundratals miljoner andra kineser, indier och forna östeuropeer att skapa en bättre framtid för sig och sina barn. Tillsammans förändrar de världen. Det är inte ett hot, det är en möjlighet.
Jag har också mer färska minnen av en resa till Australien. Detta mera mogna och mera västerländska samhälle satt länge fast i en stel och stökig arbetsmarknad och i en låg tillväxt. Men de vågade genomföra reformer som nu gett detta land en oavbruten hög ekonomisk tillväxt under 15 år och skapat en miljon nya jobb.
Jobben, jobben…
Att valrörelsen handlade om jobben tror jag till en del var Svenskt Näringslivs förtjänst. Kommissionens arbete, en lång rad rapporter från oss och vårt eviga mantra: ”Få fart på investeringarna, gör det enklare att anställa, gör det mera självklart att ta ett jobb och gör det enklare att starta och utveckla företag” tog fäste i debatten. De som tog detta på allvar och som utvecklade pedagogiken vann också valet.
Nu är många av de förändringar som utlovades i valrörelsen på väg. Och redan innan de hunnit resultera i färdig lagstiftning kan vi se att företagens framtidstro har växt – jobben blir fler och fler.
Vi tycker att förändringarna borde vara mer omfattande – det ligger i den otålighet som jag tidigare berört.
Jag är också helt övertygad om att vi snart måste få stora reformer, särskilt vad gäller arbetsrätt och skatter.
Förändringarnas anatomi
Samtidigt vet jag, en lärdom både från vårt svenska samhälle och från mina resor, att förändringar inte kan genomföras hur som helst. En sak är när en kris kräver stora åtgärder – då kräver människor förändringar och då accepteras de, åtminstone för stunden.
En annan sak är att få förändringar till stånd när allt till synes går bra. Då krävs pedagogik och opinionsbildning.
Jag kan lova att vår opinionsbildning kommer att vara mycket aktiv också under det år som kommer. Vi vill visa hur Sverige och svenska företag genom de rätta betingelserna ska kunna ta vara på alla de möjligheter som globaliseringen skapar. Våra belackare, som ibland tenderar att se allt i statiska termer, kommer säkert kritisera en del av det vi framför. Men när vi vill ändra och bygga om så sker det inte för att något som är sämre än det vi har ska uppstå. Vi vill att alla ska få del av det välstånd vi kan åstadkomma.
Och det för mig över till den sista delen av denna betraktelse. Jag tror att den avtalsrörelse som vi nu är inne i mår bra både av en blick i backspegeln och med en noggrann blick på vägen framför oss.
I backspegeln kan vi se att återhållsamma lönehöjningar under senare år gett avsevärt mer i plånboken för var och en än tvåsiffriga procentuella höjningar under höginflationsperioden på 70-talet. Och detta därför att lönehöjningarna under ett antal år varit i samklang med produktivitetsutvecklingen.
På vägen framåt kan vi se att vår konkurrenskraft mot omvärlden är helt avgörande för den svenska tillväxten. Jag säger inte att ökad konkurrenskraft är en fråga om bara löner, men vad jag säger är att ökad lön inte kan komma före ökad konkurrenskraft.
Min förhoppning är att alla de medlemsorganisationer inom Svenskt Näringsliv som nu har en arbetsam avtalsvår framför sig ska kunna skapa insikt hos sina motparter om sådana förhållanden.
Gott Nytt År
Urban Bäckström
