Näringslivets miljöarbete och Sveriges miljömål

Dokumentation av konferensen "Näringslivets miljöarbete och Sveriges miljömål" 4 oktober 2007. Program, deltagarförteckning och presentationer hittar du till höger.

En heldag där möjligheter stod mer i centrum än svårigheter och problem. Så kan man beskriva konferensen Näringslivets miljöarbete och Sveriges miljömål, som Svenskt Näringsliv arrangerade tillsammans med Miljömålsrådet i Näringslivets Hus i Stockholm den 4 oktober. Dagen blev till ett konstruktivt erfarenhets- och informationsutbyte mellan näringsliv, myndigheter och politiker.

Annika Lundius, vice VD i Svenskt Näringsliv, inledde konferensen med att betona betydelsen av bred samverkan mellan alla parter.

– Inom näringslivet har vår syn på miljöfrågor undan för undan förändrats. Längre tillbaka var det lagstiftningen som drev på. Nu är miljöarbetet en tung affärsmässig faktor, menade hon och påminde om att cirka 4 000 företag i Sverige har certifierade miljöledningssystem och att många fler än så bedriver andra former av aktivt miljöarbete.

– Det är angeläget att näringslivets synpunkter beaktas i arbetet exempelvis med Sveriges miljömål. Det behövs en internationell harmonisering. Sverige kan inte ha ett regelverk som alltför mycket avviker från vad som gäller internationellt, eftersom konkurrensaspekten hela tiden ska finnas med i bilden. Är vårt regelverk alltför udda är risken stor för att miljöproblemen flyttas någon annanstans i dagens globaliserade värld, varnade Annika Lundius.

Bengt K Å Johansson, ordförande i Miljömålsrådet, underströk det goda samarbetet med näringslivet.

– Vi får många bra inspel från näringslivet. Idag är det ju inte enbart lagen som styr företagens miljöarbete. Det finns ett uttalat egenintresse. Ingen vill vara en miljöbov, deklarerade han.

Bengt K Å Johansson presenterade de sexton miljömål som Sverige ska ha nått år 2020. Begränsad klimatpåverkan, frisk luft och enbart naturlig försurning är några av dessa.

– Under de senaste åren har vi fått en mer dyster bild om vi ser till möjligheterna att klara målen. Exempelvis när det gäller frisk luft har läget försämrats beroende på fler partiklar. Vi har också långt kvar till ett hav i balans med hållbart och uthålligt fiske, menade han.

Nästa kontrollpunkt för miljömålsarbetet kommer under första halvåret 2008 med en fördjupad utvärdering.

– Det har hänt och händer väldigt mycket positivt på miljöområdet. Utsläppen till mark, luft och vatten har minskat kraftigt under de senaste två-tre decennierna, konstaterade Lars-Erik Liljelund, Naturvårdsverkets generaldirektör.

Han underströk att det inte är myndigheter som driver på denna utveckling.

– Det är aktörer i näringslivet och det är många enskilda medborgare. Näringslivet har genom bland annat miljöledningssystem och certifieringar valt att höja ribban utöver vad lagar och andra krav tvingar dem till. Miljö har blivit en del av varumärkesuppbyggnaden.

Lars-Erik Liljelund fastslog att det självklart kan och måste hända mer, men att miljöarbetet nu har en delvis annan inriktning än tidigare.

– Betydelsen av nationella punktkällor, där väldigt mycket har gjorts, krymper i jämförelse med resursanvändning och diffusa utsläpp. Kontroll och spårbarhet i produktkällorna får en ökad uppmärksamhet. Jag behöver bara påminna om det aktuella exemplet nonylfenol.

Inge Horkeby, mångårig miljöchef på AB Volvo, betonade att det företag han representerar är störst eller näst störst i världen inom flera av sina affärsområden.

– Det förutsätter att vi är i frontlinjen med närvaro på marknaden och med teknikutveckling, där miljöutveckling är en betydelsefull komponent. Kvalitet, säkerhet och miljö utgör våra kärnvärden, sade han och var noga med att tala om att miljöengagemanget inte är nyväckt utan funnits med sedan början av 1970¬talet.

– Våra miljömål är lika angelägna som våra finansiella mål. Dessutom är det så att miljömålen driver på produktutvecklingen. Volvos värderingar ”spiller över” på kunderna samtidigt som vi får konkurrensfördelar, sade Inge Horkeby.

Marianne Hedberg, som är miljöchef inom byggbolaget Peab, inledde med att ironisera över den etablerade nidbilden av den egna branschen.

– Jag företräder en bransch som består av rufflare och kartellbyggare, log hon.

Marianne Hedberg förklarade att kraven från kunderna har varit tunga påtryckningsmedel i företagets miljösatsningar.

– Kunderna ger oss konkreta krav och nöjer sig inte med det. De följer också upp frågorna för att förvissa sig om att vi verkligen lever upp till våra åtaganden.

Av allt material som används i det svenska samhället kommer enligt Marianne Hedberg så mycket som 40 procent från bygg-och anläggningsbranschen, något som medför att även små mängder av exempelvis ett farligt ämne kan bli till betydande volymer totalt sett.

Hon nämnde att ”byggföretag med självaktning” ganska tidigt skaffade sig listor över farliga ämnen som skulle undvikas. Det visade sig dock att dessa listor ofta var ganska svåra att tillämpa i praktiken.

– Därför blev det ett framsteg när branschen kunde komma överens om en gemensam miljövärdering, BASTA. Med egenskapsbaserade kriterier och med registrering av produkter har branschen fått en bra grundnivå för sina miljöinsatser. Många viktiga initiativ har även tagits på energiområdet. Jag tänker på effektiviseringar i befintliga hus, systemval i nyproduktionen och på transporter. Det som måste vägas in i totalbilden är att kanske 80 procent av alla de byggnader som kommer att finnas om hundra år faktiskt redan existerar, sammanfattade Marianne Hedberg.

Jan Peter Bergkvist, ansvarig för Sustainable Business inom hotellkedjan Scandic, betonade i sitt anförande betydelsen av de svenska traditionerna på miljöområdet.

– Här kan det vara en oerhörd styrka att vara svensk. Vi var tidigt ute och kan glädja oss åt det 40-årsjubilerande Naturvårdsverket, som är äldst i världen i sitt slag.

Jan Peter Bergkvist berättade att Scandic arbetat med ekologisk hållbarhet sedan 1994.

– Här ingår bland mycket annat att utbilda alla medarbetare. Med det är mycket vunnet. Då rör sig hela organisationen mer eller mindre automatiskt mot ett hållbart samhälle, sade han.

Varje månad mäter och redovisar Scandic sin energiförbrukning. De samlade koldioxidutsläppen har sedan 1996 minskats med 30 procent. Men målet är långt mer krävande än så. Senaste år 2025 ska Scandics koldioxidutsläpp vare nere på noll.

– Jag har två önskemål på miljöområdet. Klimatmålen måste bli tuffare och miljöutbildningen måste förbättras, förklarade Jan Peter Bergkvist.

I den efterföljande debatten berömde Volvos Inge Horkeby Naturvårdsverkets tidigare insatser.

– Naturvårdsverket har utan tvekan fört miljöfrågan framåt i Sverige. De gemensamma plattformar man skapat har nästan blivit en del av den svenska modellen, men det forum vi haft att tillgå där är inte längre så levande, menade han och beklagade att Naturvårdsverkets branschexperter numera inte är så många.

– Vi har tvingats att prioritera våra branschexperter till vissa områden. Det betyder, för att nämna ett exempel, att verket idag inte har någon expert på biltvättar. Däremot har vi 20 jurister mot en enda när jag började på Naturvårdsverket, underströk generaldirektören Lars-Erik Liljelund.

Marianne Hedberg, med erfarenhet från den kommunala tillsynsverksamheten innan hon kom till Peab, var kritisk till myndigheters oförmåga att i vissa fall förstå näringslivets vardag.

– Man måste faktiskt komma ut med stövlarna i betongen för att kunna göra en korrekt bedömning, menade hon.

I debatten framhöll riksdagsledamoten Sofia Arkelsten (m) betydelsen av att näringslivet även i fortsättningen går före i miljöarbetet.

– Ju längre näringslivet kommer av egen kraft desto mindre lagstiftning behövs. Idag förstår de allra flesta företag miljöengagemangets positiva inverkan på ekonomin. Miljöchefen och ekonomichefen har blivit bästa kompisar, konstaterade hon.

Under denna miljödag delades också Världsnaturfondens Carl Mannerfeltpris på 200 000 kronor ut. Priset gick detta år till Joakim Byström, solenergiforskare och VD i Arontis Solar Concentrator i Härnösand, för sitt djupa engagemang för teknik, miljö och hållbarhetsfrågor och dessutom för förmågan att kunna sprida sina kunskaper.

Priset delades ut för fjortonde gången. Det instiftades 1993 av industrimannen och naturvännen Carl Mannerfelt, som då donerade en miljon kronor.

Prisutdelare var Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen, som påminde om det aktiva miljötänkande som finns ute på många företag.

– Företagen har en absolut nyckelroll i miljöarbetet. Här finns det många duktiga entreprenörer. Tyvärr är nyföretagandet i Sverige fortfarande litet i jämförelse med många andra länder och det oroar mig, sade hon.

Pristagaren Joakim Byström har fört samman forskare och företag och den vägen bidragit till att en solcellspanel för produktion av både el och varmvatten har utvecklats.

– En och en halv miljarder människor på vår jord saknar elektricitet. Solceller är lösningen, men problemet har varit att de traditionella solcellerna är så dyra, ungefär 5 000 kronor per kvadratmeter. Dessutom kräver den erforderliga massproduktionen stora investeringar i högteknologiska fabriker. Nu är det möjligt att ersätta dessa dyra paneler med reflektorplåt för 250 kronor kvadraten. Solenergi är en viktig del i lösningen på mänsklighetens energiproblem och marknaden är enorm, underströk Joakim Byström.

Helena Davidsson, miljöchef på Akzo Nobel i Skoghall, inledde konferensens eftermiddag med att fastslå att en olycka på ”hennes företag” skulle kunna leda till en allvarlig miljöpåverkan.

– En sådana olycka får bara inte inträffa. Därför bedriver vi ett intensivt miljöarbete sedan länge. Verksamheten certifierades enligt ISO 14001 redan 1996. Här var vi ett av de första kemiföretagen i Sverige, berättade hon.

En hörnpelare i Akzo Nobels miljösatsningar idag är att ge samtliga anställda en interaktiv utbildning på området, ett miljökörkort.

– En annan är att koppla våra miljöaspekter till de nationella miljömålen. Vi måste, precis som Naturvårdsverket, prioritera och göra insatser där de bäst behövs. Vi kan faktiskt inte göra allt, menade Helena Davidsson.

Roine Morin, miljödirektör på SCA Forest Product, förklarade att de svenska miljömålen kan ses som ”en liten delmängd i vårt miljöledningssystem”.

– Vi har en betydande egen kunskap på miljöområdet och strävar efter att nå ständiga förbättringar. De nationella miljömålen finns alltså hela tiden i

bakgrunden, men påverkar i ganska liten utsträckning den globala SCA¬koncernens miljömål, underströk han.

Roine Morin var också noga med att slå fast att miljömålen här i Sverige ”inte får inskränka den fria prövningsrätten för vårt internationellt konkurrensutsatta företag”.

Klas Lundberg, miljöchef på SSAB i Oxelösund, pekade i sitt inlägg på betydelsen av att lagar och regelverk på miljöområdet ”trattas ner till ett vardagsarbete”.

– Allt måste formuleras så att det blir begripligt för chefer och övriga anställda. Annars blir resultatet inte det förväntade, menade han.

Klas Lundberg beskrev företaget som ”en nischaktör som jobbar med härdad grovplåt med hela världen som marknad”.

– Det här är klassisk svensk industri. Branschen är traditionell med de traditionella miljöfrågorna, där miljölagstiftningen med miljöbalken är viktigast som drivkraft. Att hushålla med råvaror och energi, att öka användningen av restprodukter och att förebygga riskerna för oavsiktliga utsläpp är nyckelbegreppen i vår miljöpolicy, deklarerade han.

Riksdagsledamoten Claes Västerteg (c) betonade att regeringens miljöpolitik grundar sig på internationellt samverkan.

– EU är en viktig plattform för Sveriges miljöarbete. Det är betydelsefullt att näringslivet känner en delaktighet i detta arbete, förklarade han och sade att Sverige behöver lagstiftning och ekonomiska styrmedel som leder till bättre tillväxt och samtidigt till bättre miljö.

– Det gäller att använda miljöfrågorna som hävstång för tillväxten, sammanfattade Claes Västerteg.

Även dagens andra debatt präglades mer av samförstånd än konfrontation.

– I allt väsentligt är vi överens med regeringen om de övergripande miljömålen, medgav riksdagsledamoten Anders Ygeman (s), som är ordförande i riksdagens miljö-och jordbruksutskott.

Han menade att politiker inför sina beslut i möjligaste mån måste väga in eventuella negativa konsekvenser för de enskilda företagen.

– Vi politiker ska försöka vara verklighetsanpassade i vårt beslutsfattande. Därför behövs en nära dialog med näringslivets företrädare, underströk Claes Västerteg.

Helena Davidsson från Akzo Nobel efterfrågade mer samverkan mellan olika företag när det gäller miljöfrågor.

– Då tänker jag i vårt fall både på samarbete med andra företag inom koncernen och på övriga företag.

Klas Lundberg från SSAB var inne på exakt samma linje.

– Det finns verkligen ingen anledning att försöka uppfinna hjulet flera gånger, sade han.

I anslutning till konferensen presenterade Svenskt Näringsliv sin studie Näringslivets miljöarbete och Sveriges miljömål med underrubriken Erfarenheter och synpunkter från branscher och företag inför den fördjupade miljömålsutvärderingen.

Torbjörn Brorson, adjungerad professor vid Internationella Miljöinstitutet vid Lunds Universitet (IIIEE) redovisade huvudinnehållet i studien. Han har tillsammans med en referensgrupp bestående av Inger Strömdahl, ansvarig inom Svenskt Näringsliv för miljöpolices, och företrädare för olika branschorganisationer svarat för arbetet med denna rapport.

– Det har handlat om att få en konkret överblick över miljöarbetets utveckling inom näringslivet i Sverige. Här finns också många goda exempel som kan inspirera andra. Vad vi kan konstatera är att miljöfrågan blivit alltmer komplicerad, sammanfattade Torbjörn Brorson.

En reflektion han gjorde var att dagens miljöchefer inte är stöpta i samma form, långt därifrån.

– Företagens miljöchefer är väldigt olika personer med väldigt olika inriktning, menade Torbjörn Brorson.

Han räknade upp några av de många synpunkter som framkommit vid intervjuer med företrädare för branschorganisationer och företag.

– Så gott som alla tycker att det är bra med en långsiktig strategi. Man vill att miljömålen ska fungera som ”kompass” för företagen utan att drivas med hjälp av lagstiftning. En invändning är att det är för mycket med 16 miljömål, över 70

delmål och dessutom ett stort antal regionala mål. Det blir svårt för företagen att orientera sig och göra prioriteringar .

– Många av de intervjuade, fortsatte Torbjörn Brorson, har nämnt att företagen rör sig på en internationell arena och att det därför kan vara svårt att ta hänsyn till Sveriges miljömål i den globala strategin. Företag som aktivt integrerat miljömålen i sitt miljöledningssystem tycker i och för sig att arbetssättet fungerar bra, men menar att miljömålen inte har någon pådrivande effekt på företagen.

– Näringslivet är en del av miljöproblemet, men också en mycket viktig spelare när det gäller att lösa problemet, avrundade Torbjörn Brorson.

Andreas Hagnell, som är miljöexpert vid Sveriges Kommuner och Landsting, förklarade att miljömålen fått genomslag, i större eller mindre omfattning, i kommunerna.

– Fyra av fem kommuner har antagit egna miljömål och det finns en klart positiv syn på de nationella miljömålen. Vad det finns anledning att efterlysa är en bättre statlig samordning mellan olika myndigheter för att exempelvis få snabbare planprocesser och överklagandehantering, tyckte han.

Andreas Hagnell redogjorde i korthet för en klimatenkät som SKL låtit göra tidigare i år. Enligt den ska så många som 98 procent av kommunerna och landstingen i landet vara beredda att verka för ökade egna insatser på miljöområdet.

– Ungefär 80 procent av de tillfrågade svarade att handlingsplaner har antagits eller är på gång. Ungefär lika stor andel har ett samarbete med näringslivet på klimatområdet. Alldeles uppenbart är att miljömålen är eller kan bli ett samarbetsprojekt mellan kommuner och företag, sade Andreas Hagnell.

Inger Strömdahl, dagens värdinna, avslutade konferensen med några övergripande observationer.

– Företagens drivkraft i miljöarbetet är oftast en kombination av lagstiftning, egna initiativ, affärsmässiga överväganden, varumärkesbyggnad och kundkrav. Flertalet företag deltar i frivilliga åtaganden som rör miljö, sociala förhållanden eller arbetsmiljöfrågor. En annan iakttagelse man kan göra är att företagen numera förstår vikten av att kommunicera sitt miljöarbete. Det kan vara att tala om att svenska pappersbruk släpper ut minst koldioxid i Europa per ton papper eller att industrin idag tillverkar 50 procent fler mjölkkartonger med samma mängd massaved som på 1960-talet, menade Inger Strömdahl.

Hon underströk att det krävs insatser från alla i samhället för att nå de 16 miljömålen.

– Näringslivet har en viktig roll att spela. Vidare ser vi att det frivilliga miljöarbetet förutsätter en konstruktiv dialog mellan näringslivet och staten. Företagen saknar många gånger näringslivskompetens hos miljömyndigheter.

– I vår undersökning framkom inte någon koppling mellan framgångsrikt miljöarbete i ett enskilt företag och företages relationer till Sveriges miljömål. Vi saknar i miljömålsmyndigheternas arbete med miljömålen ett näringslivsperspektiv, med andra ord vi saknar analyser av näringslivets förutsättningar och möjligheter att bidra till uppsatta nationella miljömål. Harmonisering av lagstiftning och miljömål är någonting viktigt på EU-nivå och global nivå. Företag i en konkurrensutsatt värld har behov av att miljöambitionerna i Sverige går i rimlig takt med den internationella omgivningen, förklarade Inger Strömdahl.