Arbetskraftsinvandrare och flyktinginvandrare, första generation invandrare och andra generation invandrare, europeisk invandrare och utomeuropeisk invandrare, invandrarföretag, invandrarungdomar, etcetera. Dessa begrepp som ofta används i diskussionerna kring integration är säkert relevanta och viktiga för forskning i vissa områden. I andra områden kan dock en uppdelning efter etnicitet eller härkomst bli helt enkelt vilseledande. Arbetsmarknaden är ett sådant område där man vanligtvis redovisar statistiken efter härkomst och behandlar "invandrararbetslösheten" och "svenskarbetslösheten" som två separata problem.
Den statistik som ofta redovisas i media och i information från myndigheter och politiker visar att arbetslösheten bland utomnordiskt födda personer är dubbel så hög som bland svenskar. Ofta förklarar man problemet med samhällets attityd, fördomar och diskriminering eller invandrarnas kompetens. Man redovisar dock sällan andelen invandrare i den totala arbetslösheten. Faktum är att det är bara var femte arbetslös som är invandrare och arbetslösheten är således långt ifrån ett "invandrarproblem".
Jag vill inte förringa problemet, eller förneka förekomsten av diskriminering. Fördomar, attityder och diskriminering är självfallet ett stort hinder för invandrare på arbetsmarknaden och just därför satsar vi stora resurser på att förebygga särbehandling och främja tolerans, öppenhet och demokratiska värderingar. Diskriminering och fördomar är dock inte den enda förklaringen till arbetslösheten. Det stora problemet idag är att cirka en miljon människor i arbetsför ålder är utanför arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden fungerar dåligt och detta drabbar ungdomar, äldre och invandrare hårdast.
Att dela upp människor efter etnicitet eller härkomst i detta sammanhang skapar bara falska bilder av verkligheten. Och ger i förlängningen felaktiga svar och lösningar. Ur denna mylla föds också gärna fördomar. Under åren har vi bevittnat många sådana felaktiga lösningar, allt ifrån kurser i svenska språket för ingenjörer och doktorer som redan har studerat i svenska universitet och högskolor, till arbetsförmedlare som skulle bli specialister på invandrare!
Vi måste sluta bortförklara de fel som finns i olika system i det svenska samhällsbygget genom att problematisera invandrare. Bristerna på den svenska arbetsmarknaden och en felaktig arbetsmarknadspolitik är inte invandrarnas fel. De är snarare offer för den förda politiken.
Integration handlar om våra gemensamma utmaningar och vår gemensamma framtid. Att förebygga diskriminering och främja tolerans och öppenhet måste gå hand i hand med en vettig arbetsmarknadspolitik och enklare regelverk som gör att fler kan komma i riktiga jobb.
