När jag ser det som skett i AMF Pension ser jag tydliga tecken på allvarliga förtroendebrister. Det är allvarligt för alla företag, men kanske allra mest problematiskt för ett pensionsbolag. I diskussionen finns, som jag ser det, tre olika frågor:
Flytt av pensionssparande:
Denna punkt avser beslutet av vd och vice vd att i höstas flytta miljonbelopp
i egna pensionspengar – från sparande som annars skulle ha blivit bli
föremål för återtag – över till räntefonder som inte skulle drabbas. När
detta avslöjades skildes vice vd från sin befattning omgående. Den tidigare
vd:n hade då redan lämnat.
Bolagets etiska riktlinjer säger tydligt att enskilda personers intressen inte får sättas före bolagets, vilket jag påpekat i media. Huruvida den tidigare vd:ns beslut – som han fattade medan han ännu var vd – var förenligt med dessa riktlinjer menar jag nu måste prövas. Innan så skett kan han, enligt min mening, inte beviljas ansvarsfrihet vid kommande bolagsstämma. Här måste Svenskt Näringsliv som ägare sätta stopp tills vidare, det ansvaret vilar hos oss.
Tidigare vd:s pensionsavtal:
När vd:n ursprungligen anställdes 1998 avtalades om en så kallad
förmånsbaserad pension. Det var vanligt vid den tiden. Erfarenhetsmässigt
brukar den typen av pensionsavtal bli dyra särskilt om pensionsåldern, som i
det här fallet, sätts så pass lågt som 60 år. Det är ett huvudskäl till att
de redovisade pensionsbeloppen blivit höga, till och med mycket höga.
Den här typen av avtal träffas mer sällan numera i näringslivet. Den nya VDn i AMF har exempelvis inte ett sådant avtal utan ett med premiebestämd pension.
Nästa fråga handlar om AMF Pensions styrelse år 2004. Då var frågan var uppe om att förlänga den tidigare VDns anställning, från 60 till 62 år. Jag satt själv inte i styrelsen då, jag kom in först på försommaren 2006, men saken som då behandlades var bl a vilken pensionsavsättning som skulle gälla de sista åren av anställningen, 2007-2008.
Även här finns frågetecken som måste redas ut. Det går inte att bryta ett tidigare ingånget avtal, där är styrelsen bunden. Men det bör göras en förnyad genomgång av detaljerna i ljuset av vad som nu kommit fram. Den genomgången bör sedan redovisas av styrelsen.
Även om jag själv inte satt i styrelsen då pensionsvillkoren överenskoms, inser jag att jag borde ha granskat det hela mer noggrant i efterhand. Villkoren har ju varit tillgängliga i årsredovisningen, för alla att läsa. Summan blev väldigt hög och jag borde ha reagerat tidigare. Det tar jag på mig. Nu gäller det att noga reda ut hur villkoren kom till stånd.
Rörlig ersättning till den tidigare ledningen:
I enlighet med styrelsens beslut tillämpades ett system med både fast och
rörlig ersättning till ledningen. Här måste jag förebrå mig själv. När jag
var VD för Skandia Liv lärde jag mig hur svårt det är att tillämpa rörlig
ersättning i ett pensionsbolag, särskilt när aktiekurserna faller.
Många sparare blir upprörda och ersättningssystemen är i den situationen svåra att förklara. I sådana bolag är det bättre att enbart ha en fast lön. Den saken borde jag med min tidigare lärdom ha drivit hårdare i styrelsearbetet. Jag beklagar det och ångrar att jag inte gjorde annorlunda.
Vad bör nu hända?
Nu finns det bara en sak att göra. Klarlägga och gå till botten med exakt vad som inträffat. Att nu bringa reda i det som hänt i AMF Pension kommer säkert att leda till rubriker också framöver. Men jag tvekar inte om att allt nu måste gås igenom ordentligt och redovisas tydligt. Det är den enda vägen tillbaka till förtroende för bolaget.
Jag har fått en hel del reaktioner från företagare. Det har jag stor förståelse för. Låt mig därför ge ett mycket tydligt besked: Allt ska utredas, allt ska redovisas. Förtroendet ska återställas.
