Skillnaderna i kvalitet mellan skolor ökar, visar två rapporter från skolverket. En orsak är valfrihetsreformen som bidrar till ökad segregation, säger skolminister Ibrahim Baylan i SvD. Men problemet är inte rätten att välja skola. Problemet är att många skolor inte är tillräckligt bra.

Skolverket presenterade igår två rapporter. En som visar att elevernas bakgrund och omgivning har betydelse för studieresultaten, och en som visar att bra skolor lyckas bättre oavsett elevbakgrund än dåliga skolor. Mätt i betygsresultat har också skillnaderna mellan skolorna ökat.

Rapportförfattarna menar att likvärdigheten mellan skolorna sannolikt har minskat under de senaste 10 åren och pekar på tre förklaringsfaktorer: kommunaliseringen av skolan, ökad boendesegregation och valfrihetsreformen.

På denna grund säger vår skolminister Ibrahim Baylan i SvD att valfriheten leder till ökad segregering och att han därför vill införa hårdare regler för friskolor.

Men, vänta nu. Till att börja är det problematiskt att använda betygsresultat som jämförelse eftersom inget garanterar att skolorna har en likvärdig betygsättning. Detta har bland annat skolverket kritiserat i andra rapporter. Om vi ändå antar att skillnaderna mellan skolor har ökat och att det kan leda till ökad segregering - är det rätten att välja skola som är problemet? Vissa kommuner satsar mer på sina skolor än andra, och likvärdigheten mellan skolor ökar inte för att jag tvingas gå i min lokala skola. På vilket sätt är det bra ur integrationssynpunkt att förortselever med invandrarbakgrund tvingas gå kvar i sin lokala skola med andra invandrare?

Och skulle lösningen vara stoppa friskolorna? Det är ju ofta friskolorna som når de bästa resultaten. Det verkar nästan som vår skolminister anser att målet att ge alla elever lika goda möjligheter ska tolkas som att alla ska få samma undervisning – bara den är lika dålig och drivs i kommunal regi.

Problemet med den svenska skolan är inte friskolorna eller ens de eventuella tendenser som finns till minskad likvärdighet mellan skolor. Problemet är att många skolor inte är tillräckligt bra. Det fria skolvalet må vara ett oskick för kommunala planerare och för skolor som inte vill eller förmår att bli tillräckligt bra för att elever ska vilja gå där. Men det är ett kraftfullt instrument för att höja kvalitén i skolorna. Därmed inte sagt att skolvalet löser alla problem. Bristfällig integration vare sig orsakas eller kan lösas av valfrihet.

En målstyrd skola med frihet under ansvar som bygger på det fria skolvalet och kvalitetskonkurrens mellan utbildningsanordnarna är som jag ser det en fantastiskt bra grund för ett utbildningssystem.

Till dem som ser valfrihet som problemet vill jag med lätt omskrivning citera Winston Churchill: ”Det fria valet är den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla de övriga formerna som prövats genom tiderna”.

Jonas Berggren