Idag kommer glädjande nyheter från SCB. Enligt deras undersökning så har hushållens ekonomi förbättrats varje år sedan 1995. Det står i bjärt kontrast till hur det var under 70- och 80-talen då de reala inkomsterna kunde falla flera år i sträck.
Låter er däremot inte luras av det insprängda politiska budskapets i SCBs pressmeddelande. Där står nämligen att ”andelen i befolkningen med låg ekonomisk standard har ökat från 8,4 procent 1999 till 14,8 procent 2010.
Varför är detta fel? SCB redovisar nämligen också att den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard har ändå fått en standardökning. Visserligen inte så stor, fem procent, men ändå en standardökning.
Så trots att alla har fått det bättre så drar SCB slutsatsen att andelen av befolkningen med låg ekonomisk standard har ökat. Detta beror helt enkelt på att SCB väljer att definiera låg ekonomisk standard som att de disponibla inkomsterna ska vara lägre än 60 procent av medianinkomsten i befolkningen.
Det är inget mått på ekonomisk standard – det är ett mått på ekonomiska skillnader.
Med SCB:s sätt att definiera låg ekonomisk standard skulle förmodligen ingen nordkorean vara ”fattig” samtidigt som alltså nästan 15 procent av svenskarna är det. För mig känns det inte alls rätt.
Det som är betydligt viktigare att ta fasta på i SCBs material är att inkomsterna har ökat mer för de som arbetar. Förvärvsarbetande har fått se sina inkomster öka med nästan 40 procent sedan 1999 medan ökningen är 5 procent för de som inte har ett jobb.
Detta visar hur viktigt det är att fler människor får chansen till ett jobb. Andelen av befolkningen som har ett arbete är idag åtta procentenheter lägre än innan nittiotalskrisen. Det finns således mycket kvar att göra.
Trots nyheten om att Regeringen stöder Facebook med 100 miljoner kronor till en serveranläggning i Luleå så är det inte regeringen som skapar jobb. Däremot bestämmer regering och riksdag förutsättningarna för att företag ska våga investera, satsa anställa i Sverige. Där finns det mycket kvar att göra, vilket är betydligt viktigare än att ge pengar till Facebook.
Inte minst kommer det att vara viktigt när Sverige går in i en längre period med svag tillväxt. Vårt omfattande utlandsberoende kommer att hålla tillbaka tillväxten framöver och därmed också bromsa jobbtillväxten. Senast idag kommer tydliga signaler från Konjunkturinstitutet och HUI om denna svagare utveckling.
Regeringar, oavsett politisk färg, måste därför sätta jobbtillväxt främst och fortsätta reformpolitiken. Då kan fler människor skörda de ekonomiska frukterna av att ha ett jobb. Först då kan ”fattigdomen”, så som SCB definierar det, minska igen.
