De flesta som följt de senaste årens skattepolitiska utveckling måste ta sig för pannan. Visst vore parlamentarisk enighet trevligt, men knappast realistiskt – i synnerhet inte i kombination med en rad återställare som knappast vinner gehör på många andra ställen än Norra bantorget. Att önska sig detta är som att ropa i öknen.
Att artikeln brister i förankring illustreras också av att den saknar ord som ”tillväxt”, ”investering” eller ”konkurrenskraft”. Faktum är att inte ens ordet ”sysselsättning” finns med i en linjeartikel författad av Sveriges arbetarorganisation. En slagning i artikeln efter orden ”jobb” och ”arbete” ger bara träffar i formuleringar som kritiserar jobbskatteavdraget och som efterfrågar utredningsarbete. Prövar man i stället att leta efter ord som ”företag” eller ”entreprenör” blir resultatet dessvärre lika nedslående.
LO:s artikel känns mot bakgrund av ovanstående inte särskilt relevant. Frågan om att reformera skattesystemet är dock för viktig för att lämna därhän. Problem värda att adressera är till exempel att den svenska kapitalskatten på normalt 30 procent är väsentligt högre än omvärlden, där snittet är 17 procent. Vidare har Sverige tyvärr världens högsta marginalskatt, något som åtskilliga utredningar pekat ut som mycket skadligt. Ännu värre är att vi också har en hög arbetsgivaravgift, som dessutom belastar även inkomster över förmånstaken.
Så skattereformer behövs onekligen. Ett viktigt arbete pågår inom ramen för Företagsskatteutredningen och förväntningarna på dess resultat är höga inom näringslivet. Sverige behöver åtgärda en rad skatter och ge bättre konkurrenskraft och förutsättningar för nya och växande verksamheter. Tillväxt, investeringar och jobb är nyckeln för fortsatt och utvecklat välstånd.
