Inom kort ska hundratusen niondeklassare välja program i den nya gymnasieskolan. Valet är viktigt för hur de kommer att klara sig på arbetsmarknaden. För att niondeklassare och deras föräldrar ska kunna göra genomtänkta val krävs ett gott faktaunderlag – både om arbetsmarknaden i stort och om kvalitetsskillnader mellan enskilda program.
Tyvärr är informationen om hur olika program står sig på arbetsmarknaden otillräcklig. Svenskt Näringsliv har därför för fjärde året i rad med hjälp av Statistiska Centralbyrån tagit fram fakta om alla program på alla skolor till sajten Gymnasiekvalitet.se. Där framgår att det är stor skillnad hur eleverna klarar sig på arbetsmarknaden efter olika program.
Två exempel är barn- och fritidsprogrammet samt handels- och administrationsprogrammet.
90 procent av alla barn- och fritidsprogram har haft mer än 20 procent arbetslösa under åren 2006 till 2008 av dem som tog examen 2003. För handels- och administrationsprogrammen är siffran 81 procent.
Siffrorna är särskilt bekymmersamma av två skäl. För det första hade eleverna färska kunskaper och borde rimligen vara attraktiva på arbetsmarknaden. För det andra kännetecknades perioden 2006-2008 av gynnsam konjunktur.
Det finns yrkesförberedande program där chansen att få jobb efter avslutad utbildning är mycket hög. Bland dem som gick ut elprogrammet 2003 på Fenix Kunskapscentrum i Vaggeryd har ingen varit arbetslös någon gång under åren 2006-2008.
Som stark kontrast finns de estetiska programmen och naturbruksprogrammen där sysselsättningssiffrorna är låga. Av de estetiska programmen som utexaminerade elever år 2003 hade endast 2 procent mer än 90 procent av eleverna i sysselsättning år 2008. För naturbruksprogrammet är motsvarande siffra 18 procent.
Vi ser också skillnader mellan de studieförberedande programmen. Det grundläggande syftet är att utbildningarna ska leda vidare till universitet eller högskola. Men efter tre år har endast hälften av dem som utexaminerats från teknikprogrammet och samhällsprogrammet påbörjat studier på högre nivå.
Vi kan inte blunda för att det existerar yrkesförberedande gymnasieprogram som med hög sannolikhet leder till arbetslöshet efter utbildningen. Uppgifterna är intressanta, inte bara för elever och föräldrar som står inför gymnasievalet. Även för skolledningar, politiker och näringsliv borde det vara angeläget att kartlägga vad detta beror på. Vi måste diskutera innehållet och dimensioneringen av utbildningsprogrammen. Hur kan vi motivera utbildningar som leder unga rakt ut i arbetslöshet? Hur förbättrar vi anpassningen mellan utbildning och arbetsmarknad?
Den nya inriktningen för gymnasiet är ett steg i rätt riktning. Eleverna ska efter ett yrkesprogram vara bättre förberedda för yrkeslivet och det ska vara möjligt att påbörja en yrkesbana direkt efter utbildningen. Betoningen på entreprenörskap i den nya gymnasieskolan är också positiv. Men det räcker inte. Svenskt Näringsliv föreslår därför följande åtgärder:
- Inför entreprenörskap som ett obligatoriskt inslag i lärarutbildningen. Det är bra att eleverna får ökade kunskaper men lärarutbildningarna, som sorterar under Högskoleverket, har inte tagit något samlat grepp om entreprenörskap.
- Bättre samverkan och matchning mellan utbildning och näringsliv. Det finns gymnasieskolor som regelbundet träffar näringslivet för att diskutera utbildning och praktik. Detta gör att både företag och skola i god tid kan planera för elevernas praktik och framtida rekryteringar.
- Regeringen bör ge Skolverket i uppdrag att informera om gymnasieprogrammens prestationer på arbetsmarknaden. Skolverkets webbsida utbildningsinfo.se erbjuder fakta om bland annat utbildningens innehåll men saknar tydliga och tillgängliga uppgifter om de olika skolornas och programmens arbetsmarknadsprestationer.
Trots den höga arbetslösheten består problemet att hitta personal med rätt kunskaper och utbildning. Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät visade i våras att vart femte rekryteringsförsök misslyckades. Sex av tio företag anser att en av de viktigaste orsakerna till att det varit svårt att hitta medarbetare är bristen på personer med rätt utbildning.
Konkurrenskraften i det svenska näringslivet är beroende av att det finns människor med rätt kompetens. Medarbetarnas kunskaper är företagens viktigaste resurs. Det behövs en nationell strategi för hur utbildningssystemen ska möta näringslivets behov.
