Skolverkets redovisningar och analyser visar på ökade skillnader i resultat mellan skolor och elever. Detta är oroande – alla våra unga har rätt att få likvärdiga möjligheter att klara skolan. I stället för att fokusera på friskolornas vinster bör vi fundera över hur vi skapar ett system som ökar likvärdigheten i den svenska skolan, genom att utnyttja ekonomiska drivkrafter hos de aktörer som verkar inom skolsektorn. Ett sätt att göra detta är att införa ett villkorat statsbidrag där skolans huvudmän, kommunerna och friskolorna, får en del av sin ersättning baserat på de resultat de faktiskt uppnår, och där hänsyn tas till elevernas bakgrund vid beräkning av bidragets storlek.
En elevs bakgrund spelar stor roll för det skolresultat eleven förväntas få när han eller hon slutar grundskolan. År 2008 blev vart tredje barn vars föräldrar enbart hade grundskoleutbildning inte behörigt till gymnasiet, det vill säga nådde inte godkänt i årskurs nio i minst ett av ämnena svenska, engelska och matematik. Om minst en av föräldrarna hade gymnasieutbildning var motsvarande siffra ett barn av sju som inte blev behörig till gymnasiet. Med minst en förälder med eftergymnasial utbildning var risken att inte bli behörig till gymnasieskolan en på tjugo. Betydelsen av elevens bakgrund för skolresultaten har dessutom enligt SCB ökat trendmässigt sedan 1998.
Den minskande likvärdigheten i skolan, i kombination med de försämrade resultaten i särskilt matematik och naturvetenskap, utgör ett allvarligt problem för såväl eleverna som näringslivet i Sverige. Företagen går miste om värdefull kompetens när alltför många har bristande baskunskaper, måste komplettera grundskolan och har en gymnasieutbildning som inte är konkurrenskraftig. Hela samhällsekonomin drabbas också av att begåvningsreserven inte tas tillvara.
Friskolornas expansion har ibland i debatten beskyllts för att vara en viktig orsak till att elever med ogynnsam bakgrund i kommunala skolor skulle prestera sämre. Detta är helt enkelt inte sant. I en undersökning som Svenskt Näringsliv lät utföra våren 2010 visade det sig att elever i kommunala skolor presterar något högre eller likvärdigt resultat när friskoleandelen i en kommun ökar. Det gäller såväl för slutbetyget i årskurs nio som för det nationella provet i matematik i samma årskurs, och oberoende av socialgruppstillhörighet.
Utvecklingen mot ökade skillnader i skolresultat mellan elever beroende på bakgrund går dock att bryta. Ett sätt att göra detta är att omvandla en del av de ökade statliga resurserna till skolan som båda de politiska blocken lovade i Almedalen i förra månaden till ett resultatbaserat bidrag till skolans huvudmän, kommunerna respektive friskolorna. Storleken på bidraget ska vara beroende av de kvalitetsresultat som huvudmännens skolor levererar och hänsyn ska tas till elevernas bakgrund. Friskolorna, som generellt sett visat sig kunna prestera högre kunskapsresultat än den kommunala skolan, skulle kunna få en nyckelroll om ett sådant statsbidrag infördes.
Bidraget skulle exempelvis kunna utformas så att ju högre andel av eleverna som når godkänt på de nationella proven i svenska, matematik och engelska i årskurs nio desto högre bidrag utgår. Eftersom elever från studieovana hem, eller som nyligen invandrat till Sverige, ofta behöver mer stöd av skolan bör bidraget vara större – för samma andel godkända elever – ju högre andel av eleverna som har lågutbildade föräldrar respektive är nyligen invandrade. Man bör välja nationella prov och inte slutbetyg i årskurs nio som kvalitetsindikator eftersom det annars finns en risk för betygsinflation. De nationella proven är naturligtvis ingen fullständig mätare av elevernas prestationer men de är acceptabelt rättvisande och det bästa instrumentet som finns att tillgå. För att inte bedömningarna i de nationella proven också ska bli för ”snälla” krävs sannolikt oberoende rättning av proven; att de rättas av annan än den egna huvudmannen. Bidraget bör lämpligen utgå per huvudman, det vill säga kommunerna och friskoleföretagen. På sikt kan nationella prov i fler ämnen, i takt med att sådana introduceras och visar sig fungera väl, ingå i underlaget vid beräkning av det resultatbaserade bidraget.
Forskning visar att aktörer på en marknad reagerar på ekonomiska incitament. En särskild ersättning som är baserad på resultaten på nationella prov kommer sannolikt att leda till att utbildningsanordnarna kommer att fokusera på att förbättra provresultaten med högre utbildningskvalitet som följd. Ökade resurser i sig har inte särskilt stor betydelse för skolresultaten. Det finns dock forskning som visar att ökade resurser i form av mindre undervisningsgrupper faktiskt har positiva effekter för elever som är missgynnade med avseende på socioekonomisk bakgrund. Också lärarnas kompetens har betydande effekter på elevernas resultat. Om skolenheter med svårare elevsammansättning har möjligheter att genom ökade resurser belöna goda lärarprestationer bör detta leda till resultatförbättringar.
I Svenskt Näringslivs undersökning från våren 2010 belystes också skillnader i prestationer mellan kommunala och fristående skolor. Resultatet visade att en elev i en friskola presterar 42 poäng högre slutbetyg i årskurs nio (av 320 möjliga) jämfört med en elev i en kommunal skola. Likartade skillnader till friskolornas förmån erhölls vad gäller hur väl eleverna presterar på det nationella provet i matematik. I hela undersökningen neutraliserades för skillnader i elevernas bakgrund, som föräldrarnas utbildningsnivå m m. Sammanfattningsvis bidrar alltså friskolorna till förbättrade resultat. De orsakar inte att elever i kommunala skolor presterar sämre.
Friskolorna kan som privata företag, ofta med vinstintresse, bedömas reagera starkare på ekonomiska drivkrafter. Om ett statsbidrag utformas så att goda resultat belönas mer om elevunderlaget är ogynnsamt ökar drivkraften för de i allmänhet effektivare friskolorna att etablera sig i sådana områden. Även kommunala skolor skulle få ökade incitament att förbättra likvärdigheten i skolan. Vinnarna skulle framför allt vara de elever som idag riskerar att lämna skolan otillräckligt rustade för yrkeslivet. Deras livschanser skulle öka väsentligt.
