Den 1 november delades Sverige att delas in i fyra så kallade elområden, vilket innebär att elpriset kan bli olika i fyra zoner i Sverige. Redan före införandet stod det klart att priset i område 4 – som täcker Skåne, Blekinge samt delar av Småland och Halland - väntades bli i snitt ca 7 öre per kWh högre jämfört med genomsnittet för hela Norden. Skatt och moms inräknat så skulle prisskillnaden för en kund i Malmö bli upp emot 20 öre högre per kWh än vad motsvarande kund i Luleå skulle få betala. Och det faktiska utfallet har hittills överträffat prognoserna. Boende och näringsliv i södra Sverige drabbas nu hårt av effekterna av elområden när endast delar av kärnkraften går och vindkraften inte levererar i Danmark eftersom det inte blåser.
I elområde 4 finns sedan Barsebäcks stängning ett underskott av elproduktion och man kan säga att södra Sverige är ”importberoende” från övriga Sverige och omkringliggande länder. Överföringsförbindelserna har inte byggt ut i den takt som skulle kompensera för Barsebäcks bortfall och effekterna av detta märks nu. Trots att Svenska Kraftnät har en kraftig utbyggnadsplan för stamnätet med bland annat Sydvästlänken, lär det dröja flera år innan situationen förbättras.
Argumentet för att införa elområden är att EU är en gemensam marknad och då ska naturliga flaskhalsar i överföringssystemet vara styrande istället för nationsgränser. Detta är marknadsmässigt korrekt, men svårsmält för de kunder som drabbas. Att införa elområden ska ge korrekta prissignaler till såväl konsumenter som producenter av el. I den teoretiska världen ska det med andra ord bli mer attraktivt för konsumenter att öka sin förbrukning i norra Sverige och minska den i södra Sverige. Tvärt om för elproducenterna – det ska bli mer attraktivt att öka sin elproduktion i syd och kanske minska den i norr.
I realiteten är ju detta avsevärt svårare. Att flytta ”förbrukning” som i många fall skulle innebära att flytta industrier eller samhällen är inte realistiskt. På lång sikt vid nyinvesteringar kanske lokalisering i norra Sverige blir mer attraktivt.
Att flytta elproduktion är inget alternativ – våra stora vattenkraftverk ligger i norr och att bygga ny elproduktion är redan idag en komplicerad process som tar många år med tillståndshantering och byggnation. Dessutom är det svårare att få acceptans för ny elproduktion i södra Sverige eftersom det är mer tättbefolkat. Det som byggs i syd i dag är framförallt vindkraft. Det är ett bra komplement, men det ger inte den stabila och styrbara produktion som behövs.
För södra Sverige tydliggörs nu den utsatta situationen. Det gäller såväl hushåll som näringsliv – inte minst under de kalla vintermånaderna. Ett i genomsnitt högre och mer oförutsägbart elpris är att vänta.
Även om det inte finns någon snabb lösning på problemet är det två åtgärder som behöver vara i fokus - ökade överföringsförbindelser mellan norra och södra Sverige och ny elproduktion i syd – framförallt ny basproduktion som genererar el de flesta av årets timmar. På så sätt kan effekterna av elområdena på sikt byggas bort.
