För knappt två år sedan avreglerades arbetskraftsinvandringen från länder utanför EU. De nya, friare reglerna var i praktiken en återgång till den ordning som rådde under 50- och 60-talen.
Grundprincipen är att arbetsgivare själva avgör vem de vill anställa. Företag får alltså lättare att tillgodose sina behov av arbetskraft.
Idag räcker det med ett erbjudande om anställning för att en icke-EU-medborgare ska beviljas arbets- och uppehållstillstånd i upp till två år. Varar jobbet längre kan tillståndet förlängas och bli permanent efter fyra år.
Tidigare blev ärenden föremål för prövning av både fack och arbetsförmedling. I praktiken ledde ordningen till en ytterst begränsad invandring av arbetsmarknadsskäl, en form av gästarbetssystem, där bara några hundra personer per år fick permanent uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl.
Anledningen till lagändringen var att Sverige behöver fler människor som kommer hit för att arbeta. Vi står inför stora demografiska utmaningar. Genomsnittsåldern fortsätter öka och andelen arbetande att minskar när pensionärerna blir allt fler. Behovet av arbetande människor kommer alltså att vara stort. Situationen är densamma i många europeiska länder. Till det kommer att många svenska företag lever i en global konkurrens och är beroende av frihandel och öppna gränser liksom av att kunna rekrytera den mest kompetenta medarbetaren oavsett etnisk bakgrund.
De nya reglerna gör det lättare för människor som kommer hit att planera sin tillvaro, vilket gör det mer attraktivt att söka sig till Sverige.
De senaste dagarna har media uppmärksammat några fall där enskilda arbetsgivare missbrukar de nya reglerna.
Enligt lagen får anställningsvillkoren för dem som kommer hit för att arbeta inte vara sämre än vad som gäller enligt kollektivavtal eller enligt praxis inom yrket eller branschen. Det ska gå att försörja sig på lönen.
Innan tillstånd beviljas ska Migrationsverket pröva om anställningsvillkoren är rimliga. Facken får yttra sig över lön och övriga villkor.
Trots detta förekommer uppenbarligen fall missbruk. Detta är naturligtvis inte acceptabelt, även om det inte är klart hur omfattande missbruket är. Det är därför bra att migrationsminister Tobias Billström tagit initiativ till en genomgång av hur reglerna fungerar i praktiken. Att reformen i grunden är av stor betydelse för Sveriges framtida välstånd är emellertid odiskutabelt.
